För sjunde året i rad sätter föreningen Näverlundadalen upp ett bygdespel i Pälle Nävers Stenberga. Den här gången bjuder man på en bearbetad version av Värmlänningarna, som inspirerats av ett levnadsöde i Stenberga.

Efter sex år med poeten Pälle Nävers rollfigur på scen, får publiken i år nöja sig med att hans släkt figurerar i bakgrunden till folklustspelet, när det vankas premiär i morgon kväll.

Värmlänningarna heter spelet i original, men det skulle lika gärna ha kunnat heta Smålänningarna. Det hävdar i alla fall föreningen Näverlundadalen, som tagit reda på att F A Dahlgren hämtade inspiration till folklustspelet i just Stenberga; dit kom han på genomresa 1845. När ett vagnshjul gick sönder och behövde lagas av en smed, hamnade Dahlgren i en ”lönnkrog” som drevs av Pälle Nävers farfarsfar Magnus Jacobsson. Där berättade en dräng en historia för honom som rotade sig djupt i hans sinne, en historia om omöjlig kärlek som en sommar kom att påverka hela bygden.

Väl tillbaka i Stockholm skrev Dahlgren ett folklustspel med utgångspunkt i berättelsen, men lät handlingen hamna i hans barndomstrakter i Värmland.
- Men det gör egentligen inte så mycket, för inför vår herre är vi ju alla smålänningar, säger regissören Pekka Paloviita och ler.
Det är han, föreningens ordförande Ulrica Segehem och Pälle Nävers sonson Per-Olof Högstedt som skrivit om folklustspelet och återfört handlingen till Stenberga, en kyrkby belägen 1,5 mil norr om Åseda.
- Spelets anda är inte olik den i våra tidigare spel, så det känns naturligt för oss att jobba med det här, konstaterar Ulrica Segehem.
I korta drag handlar det om en ung kvinna som förälskar sig i en bondpojke, vars far är värste ovän med hennes egen far. Föräldrarna är inte glada, de vill att hon ska välja en annan pojke, en dräng i närheten. Drängen är i sin tur förälskad upp över öronen i henne. Det handlar alltså om både omöjlig och olycklig kärlek.
Repetitionerna har pågått sedan februari. Skådespelarna är lokala amatörer från Stenberga med omnejd.