Christina Grips stiftelse förlorade tvisten med kommunen och 100 000 kronor, men känner sig ändå som segrare.
– Vi hade rätt men tingsrätten prutade på preskribtionstiden, säger Gunnar Elling.

Kommunen och stioftelsen har varit oense om mycket de senaste åren. Vad den här tvisten handlat om är huruvida kommunen skulle behöva betala ut hälften av de jakt- och husarrenden på Marskogsfastigheterna som kommunen plockat in under en tioårsperiod, till stiftelsen.
Stiftelsen utgick från att preskribtiontiden för sådana här ärenden är just tio år, och krävde därför ersättning för förlorade intäkter från 2004 och tio år bakåt. Från 2005 och framåt har kommunen redan betalat.
Men trots att tingsrätten, som Smålandsposten tidigare berättat, slog fast att preskribtionstiden bara är ett år, och att det därmed blev stiftelsen som fick står för rättegångskostnaderna, känner sig stiftelsen som en slags moralisk segrare.
– Vi fick veta att kommunen är skyldig att betala in halva arrendesumman och att man egentligen borde ha gjort det under den tid vi begärde. Men tingsrätten valde att bedöma reglerna för preskribtion på ett annat sätt än vi, säger Gunnar Ellling och fortsätter:
– Detta betyder att stiftelsen i fortsättningen kommer att ha mer pengar att röra sig med.
Christina Grip skrev i ett testamente från 1663 att den som äger fastigheten Hovgård ska förvalta de två Marskogsfastigheterna. Hälften av avkastningen ska gå till en stiftelse, som ska hjälpa behövande Älghultsbor. Men kommunen, som äger Hovgård, har inte redovisat andra intäkter än skogsavverkning, för stiftelsen.