Våffelkafé, anekdoter från grannsocknarna och midsommarvisor. Ett femtiotal tog sig i söndags till hembygdsgården i Rävemåla för en fika i det gröna.

– …Och hade strået med det svarta snöret växt längst, ja då skulle man inte överleva till nästa midsommar.
Ulla-Britta Andersson berättar om hur man spådde kring midsommar förr i världen. Iförd folkdräkt och med blomsterkrans i håret sjunger hon sedan nästa visa, till Yvonne Nilssons ackompanjemang på gitarren. Precis som förra året är det Midsommar i ord och toner som ett femtiotal har kommit för att lyssna på.

Det är Älmeboda Hembygdsförening som arrangerar, och en av de som mer än gärna engagerar sig är Helga Wehberg. Hon har redan fikat färdigt så hon sitter nöjt i solen och lyssnar på visorna.

Helga Wehberg bor halva året i Hamburg i Tyskland och halva i Småland, för att hon ”helt enkelt älskar Sverige”.
– Egentligen är det för frihetens skull, att inte vara omgiven av bilar jämt. Att bara få sitta på sin veranda, det är en obegriplig frihet. Hembygd är ett begrepp som klingar dåligt i Tyskland efter tredje riket, det finns inga sådana traditioner kvar. Men Sverige har så mycket tradition, och det är sådant man saknar, säger hon varmt.
”Tycker du om mig?” börjar Ulla-Britta sen, och ett svagt ”ja, det gör jag!” hörs från den publik som inte har munnen full av våfflor.
Hembygdsföreningen har kaféet öppet och arrangerar flera liknande tillställningar de kommande veckorna.