Uppvidinge kommun släpper nu ifrån sig förvaltningen av Marskogsfastigheterna i Älghult. Men kommunen hoppas ändå på att få behålla hälften av den årliga avkastningen på skogsfastigheterna.

Kommunstyrelsen har föreslagit Christina Grijps stiftelse att den ska ta över förvaltningen av skogsfastigheterna Marskog 1:1 och 2:1 från och med 1 maj.
Kommunstyrelsens inställning är en naturlig följd av att Kammarkollegiet i höstas beslöt att upphäva en av paragraferna i föreskrifterna för stiftelsen. Därmed kan stiftelsen i egenskap av lagfaren ägare till fastigheterna ta över förvaltningen.
Men kommunen, som tidigare hävdat sin rätt att förvalta fastigheterna, har däremot inte gett upp kampen om de pengar som skogsfastigheterna genererar. Den delen av Kammarkollegiets beslut är överklagat till regeringen, och dessutom har Uppvidinge kommun stämt Christina Grijps stiftelse. Det blir Växjö tingsrätt som ska ta ställning till om kommunen ska få ut halva avkastningen eller ej. Om tingsrätten går på Uppvidinge kommuns linje kan kommunen få ut lika mycket avkastning från Marskogsfastigheterna som man fått som förvaltare, men däremot slipper kommunen jobba för pengarna. Det kan handla om ungefär 300 000 kronor per år.
När Christina Grijp på 1600-talet donerade två skogsfastigheter i Marskog i Älghults socken, var det för att avkastningen skulle gå till kvinnor som genom handikapp eller sjukdom förlorat förmågan att försörja sig själva. Avkastningen skulle förvaltas och fördelas av en styrelse, en styrelse som sedan många år har formen av Christina Grips stiftelse.
I sitt testamente skrev hon att Hovgårdens ägare skulle förvalta skogsfastigheterna, och som tack för detta skulle hälften av avkastningen tillfalla förvaltaren. När testamentet skrevs var det Christina Grijps bror som ägde Hovgården. I dag är det Uppvidinge kommun, som fick ta över den från gamla Älghults kommun vid kommunsammanslagningen 1971.