Geväret som Karl Johan Krantz håller i famnen är från år 1916. I sammanhanget är det ungt. Skytteföreningen vars bana han sköter om firar i år 110-årsjubileum.

En oproportionellt stor svensk flagga vajar utanför den röda stugan alldeles vid vägkanten. Ett par hundra meter längre ner har ett 20-tal personer påbörjat inskjutningen. Den ena knallen avlöser den andra. Att knallarna för tankarna till salutskytte är förklarligt. Bergs skytteförening fyller nämligen 110 år. Det firas med buller och bång.

Boktstavligen.

Korthållsskytte och banskytte på eftermiddagen, pub med irländsk musik i skyttepaviljongen på kvällen.

Karl Johan Krantz är banskötare i föreningen. Dagen till ära har han klätt upp sig med fluga och väst enligt gammalt snitt. Han berättar om föreningens betydelse för orten i en tid då föreningslivet överlag tampas med svårigheter.

– Det är så viktigt att hålla föreningen igång. En sådan här förening ger folk en chans att träffas, det är en mötesplats över generationsgränserna, säger han.

I famnen kramar han sitt gevär. Det är daterat år 1916 och används vid banskytte. Han har ett stort intresse inte bara för sin egen skytteförening utan om skytteföreningens samlade historia.

1901 infördes i Sverige den allmänna värnplikten. Alla män kom då att vapenövas och skytteföreningar runt om i landet växte till antalet. I samband med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge år 1905 tilltog den utvecklingen. Medlemsantalen ökade och från politikerhåll uppmuntrades det stora skjutintresset. Först i och med slutet på andra världskriget vände trenden och en efter en tvingades skytteföreningarna slå igen. Men inte alla.

Karl Johan Krantz anger ett par skäl till att medlemmarna – och övriga ortsinvånare också för den delen – senare på lördagskvällen dricker öl och lyssnar på irländsk musik under jubileumsbanketten i Paviljongen i Berg.

– Den här föreningen är så väl förankrad hos ortsbefolkningen här ute, den har alltid varit det. Det har i alla tider funnits ett stort engagemang. Tidigare levde föreningen på det stora försvarsintresse som fanns. I dag är skyttet mer en chans att öva sig på koncentration, säger han.

Ordförande i Bergs skytteförening är Lars-Göran Persson. Det har han varit under de senaste 15 åren. Medlem har han varit i 50 år. Att föreningen nu överlevt i 110 år glädjer honom, men hur det kommer sig är desto svårare att förklara. Kanske har det att göra med ett särpräglat skjutintresse i just Berg, kanske är det tradition. Hellre vill han prata om föreningens ungdomsverksamhet.

– Den började vi med på 80-talet. Under vinterhalvåret håller vi en gång i veckan i luftgevärsskytte i bygdegården för barn och ungdomar. Det är ganska populärt här ute och mellan 10 till 15 personer kommer varje gång, säger han och tystnar.

Han pekar mot mattan där Ludvig Hermansson, åtta år, från Lädja, precis laddat salongsbössan. Koncentrerat fäster han blicken mot tavlan. Pang. Mantelrörelse. Nästa skott.

– Det roliga med föreningen är att man får ha gevär, säger han. Jag skjuter mest luftgevär på vintern, men när jag blir äldre tror jag att jag ska börja tävla.

2006 lade Bergs skytteförening till ytterligare ett delmoment i verksamheten – jaktskyttet. Det har inneburit att en hel del jaktlag stiftat medlemskap vilket i sin tur betyder att föreningen även fortsättningsvis kan hålla huvudet ovanför vattenytan. Vem vet, kanske i ytterligare 110 år.