Det har gått 25 år sedan signalkräftan kom till Kronoberg på allvar. Den fick då etableringshjälp via de första stora utsättningarna som gjordes i Örken och Madkroken. Nykomlingen tog tacksamt sjöarna i besittning och gav tio år senare lika stora fångster som någonsin flodkräftan. Fast de senaste fem åren har det gått trögare.

– Det fanns ingen diskussion på den tiden om negativa konsekvenser med att sätta ut signalkräftor. Kräftfisket var viktigt ekonomiskt och det fanns inga alternativ, säger Per-Olof Erlandsson på Pilås Södregård som noga följt signalens utveckling i Örken.

Han var starkt engagerad i ansträngningarna att få tillbaka ett kräftfiske i Örken sedan pesten effektivt slagit ut flodkräftan ett par år tidigare.

– Det var som en chock och det gick snabbt. Plötsligt låg det drivor med kräftor längs sjökanten, säger han.

I slutet av juni 1985, efter de obligatoriska karensåren, kunde 8?000 pyttesmå kräftyngel sättas ut på byns omkring 180 hektar stora vattenområde på sjöns östra sida. I övriga delar av sjön hade andra privata fiskevattensägare samt dåvarande Domänverket mobiliserat. Totalt fylldes sjön på omkring 54 000 yngel.

– Ynglen kom i små rör från Simonstorps avels­laboratorium i Skåne och kostade 3 kronor styck, minns Per-Olof Erlandsson.– Men eftersom det befarades att bara några procent skulle klara sig från att bli fiskmat satte vi ut 20 tjog vuxna kräftor också de två följande åren. Varje tjog bestod av 16 honor och fyra hanar. Ju mer vi satsade, desto fortare skulle vi få tillbaka pengarna, säger han.

Spänningen var stor. Skulle pengarna vara kastade i sjön?

Första provfisket med några enstaka burar skedde 1989. Fångsten blev blygsam.

Sjöns nya invånare för­ökade sig dock i ungefär den takt man kunde hoppas. Provfisket 1991 gav 40 fullvuxna kräftor att dela mellan byns tio fiskerättsägare.

– Men redan 1995 var fångsterna i antal tjog räknat jämförbara med vad flodkräftorna hade gett. Det tog alltså tio år att nå dit, förklarar Per-Olof Erlandsson som fört noggrann statistik över hur beståndet utvecklat sig, åtminstone på den egna fiskelotten.

– Fram till 2005 bara steg tillgången, fisket var riktigt bra. I mjärdarna var det ofta 10 till 12 rejäla, välmatade kräftor och lika många som inte höll måttet och fick släppas tillbaka. Och när ett fisknät skulle läggas ut var det nästan lite jobbigt att få det fullt med kräftor i stället, säger han.

Men andra tider skulle komma.

– 2006 började det peka nedåt och sedan dess har fångsterna legat på en klart lägre nivå än under toppåren. På andra sidan sjön lär det rent av ha varit urdåligt och på statligt vatten fick arrenden stoppas. Det är väldigt olyckligt men förhoppningsvis kan det ändra sig igen.

– Det finns olika teorier. En är att de ömsade skal så sent några år att de inte hann bli rustade för vintern. Men ingen vet med säkerhet. I år tycker jag mig dock se positiva tecken. I näten har det fastnat en hel del kräftor igen. Det kan vara ett tecken på att det vänt, säger han och ångrar inte satsningen på signalkräftor.

– Kräftorna är bra renhållare och viktiga för livet i sjön. Dessutom ger de fina abborrar som också smakar kräfta, spe­ciellt gäller det signalkräftor som är mer dagaktiva, säger Per-Olof Erlandsson.

– För mig är det ingen skillnad i smak mellan signal- och flodkräftor. Däremot kräver signalen lite mer jobb eftersom skalet är hårdare.

Den förre vd:n för Växjö flygplats som flyttade till Pilås 1971 skattar kräftorna högt.

– Jag har inte missat en kräftpremiär i hela mitt liv sedan barnaårens fiske­ med morfar i en å vid Nybro. Det är en höjdpunkt på året jämförbar med älgjakten då inte ens jobbet fick vara i vägen, säger han.

Även om kräftfisket numera är avreglerat har de berörda i Örken enats om den 1 augusti som premiärdatum. Säsongen blåses av vid årsskiftet.

De flesta vill prova lyckan den första tiden.

– Men bäst är det oftast i slutet av augusti och början av september då dessutom den nödvändiga dillen hunnit mogna. Själv har jag ibland tagit några färska kräftor att ha på julbordet, säger Per-Olof Erlandsson.

– Längre tillbaka på flodkräftans tid åts nästan inga kräftor i trakten, däremot fiskade alla under första veckan som då började den 7 augusti. Nästan all fångst såldes. Även när signalkräftorna var nya i sjön var hela byn ute några dagar, så är det inte riktigt längre, säger han.

När byte av kräftart tvingades fram i sjön byttes också system för byns kräftfiske. Nu har byns tio gårdar fasta vattenområden på nästan 18 hektar vardera efter en så kallad sämjedelning. Tidigare fanns ett rullande schema där man för rättvisans skull växlande mellan gårdarnas vatten.

Nu ses med spänning fram emot årets stundande premiär i ett av de mest berömda kräftvattnen i Småland som av hävd brukar benämnas kräftprovinsen framför alla andra.