På med hatten, fyll glaset och stäm upp i sång. Smålandsposten har inför årets kräftskivor betygsatt 15 olika kräftsorter från livsmedelsbutikerna i stan. Och en sak är säker - dyrt är inte alltid bäst.

Turkiska jumbokräftor och kinesiska superjumbokräftor bredvid småländska signal och diton från Spanien - i frysdiskarna ligger nu horder av kräftsorter för konsumenten att välja mellan.

Men vilken sort ska man ta? Är den dyra kräftan verkligen godare än den billiga, har insjökräftan chans mot kusinen från havet och slår den färska den frysta?

Smålandsposten har nu svaren. Vi lät en panel av sex redaktionsmedarbetare provsmaka samtliga kräftsorter från de fyra största livsmedelsbutikerna i Växjö.

Dessutom bjöd vi in den största kräftkritikern av dem alla - Bengt Nilsson, mångårig yrkesfiskare från västkusten som aldrig tidigare ens funderat på att äta insjökräftor.

– Havskräftor är de riktiga kräftorna. Så enkelt är det, var hans budskap inför testet.

Resultatet efter två timmars sörplande är på samma gång väntat och förvånande - de bästa insjökräftorna kommer från Småland och Kina. De billiga kräftorna är påfallande ofta minst lika goda som de dyra. Köttet i små klor smakar bättre än i stora. Och havskräftan spelar i en egen division.

Lobsters Svenska kräftor - småländska signal gillas av samtliga panelmedlemmar och får ett högt betyg. Mustigheten och den tydliga kräftsmaken gör att den utses till bästa frysta insjökräfta.

Desto värre är det med Polar Seafoods Jumbokräftor från Kina. En helt enig panel föreslår att den sorten gör bäst i att ligga kvar i frysdisken.

– Usch, den känns slammig och har en syntetisk smak, tycker Stefan Nilsson.

Bengt Nilsson, som inför testet var skeptisk till insjökräftorna, summerar premiären:

– Jag måste säga att jag trodde det skulle vara värre, det hade jag hört av så många. Men de står ju sig ändå inte mot havskräftorna. Det är helt klart.

– Man kan ha med några havskräftor för att spica upp kräftskivan, som ett bra kompelement, föreslår Henric Bingström.

Noterbart är att panelen vid ett antal tillfällen är oeniga om kräftornas sälta eller dess konsistens, dess doft eller skalegenskaper. Det slås då fast att det sannolikt är så att de röda skaldjuren skiljer sig åt smakmässigt även om de kommer från samma förpackning.