När Karim Qasimi kom till Sverige för två år sedan drömde han om en framtid här. Han har lärt sig språket och på gymnasieskolan i Åseda har han fått kompisar. Nu ska han utvisas till Afghanistan.

Karim har tvingats bli vuxen tidigt. Han kom ensam till Sverige för två år sedan 17 år gammal. Men han har långt innan dess fått ta ett stort ansvar för sig själv och sitt liv. När Karim var sju år dog mamman och systern i ett sprängattentat i deras hem i provinsen Ghazni i Afghanistan. Sedan dess är hans pappa försvunnen. Tillsammans med en moster och hennes familj flydde han till Iran, där han har bott i tio år. På grund av att han vistades där illegalt har han flera gånger gripits av iranska myndigheter och förts tillbaka till Afghanistan men med hjälp av smugglare återvänt dit. Enda släktingen i hans tidigare hemland är mormors bror. Han har varnat honom för att stanna kvar på grund av det som hände familjen. Karims pappa var läkare och Karim har fått berättat att attentatet mot familjen var en hämnd för att en patient som pappan behandlade dog.
I november för två år sedan kom Karim till Sverige. Han bodde först i Malmö 5-6 månader hos en familj. När han fyllde 18 placerades han i Älghult. Resan dit minns han väl.
– Jag kom tillsammans med fem andra och när vi kom till Växjö trodde vi att det var Älghult. Sedan kom de från Migrationsverket och hämtade oss och jag trodde aldrig skogen skulle ta slut. Det kändes konstigt att komma till Älghult, som var så litet.
Karim läste svenska, flyttades till Åseda och har nu kommit så långt att han kan välja egna kurser på gymnasiet. Nu läser han förutom svenska också engelska, matematik, geografi och data. En, ibland två gånger i veckan går han också på trätekniska utbildningen i Lenhovda. Han är fascinerad av alla fina maskiner som finns där och berättar att han snart ska få göra en stol.
Hans liv skulle ha kunnat fortsätta i positiv riktning men Migrationsverket har sagt nej till uppehållstillstånd i Sverige. Ett överklagande till Migrationsdomstolen i Malmö hjälpte inte heller och Miljööverdomstolen vill inte ta upp hans fall. Hans skyddsbehov, hans låga ålder eller hans situation i övrigt anses inte vara tillräckligt starka skäl för att han ska få stanna i Sverige. Karim ska utvisas till Afghanistan. Han har inte längre har någon anknytning dit och inte heller bott där sedan han var sju år gammal men Migrationsverket och Migrationsdomstolen gör ändå bedömningen att han kan söka skydd i Kabul.
Karim har rekommenderats att åka frivilligt och om han inte gör det kommer polisen att hämta honom.
– Jag känner ingen där och har ingen att vända mig till. Jag kom hit för att leva i fred, om jag trodde att jag kunde leva i Kabul hade jag inte kommit.
Han känner sig sviken och ensam. Sedan beskedet kom har han svårt att sova, plågas av mardrömmar och vaknar med kvävningskänsla. Mest av allt saknar han en familj. Det händer ibland att han glömmer bort att han är ensam när han är med kompisar eller tränar, men det är bara korta ögonblick.
Karim har hållit kontakten med kompisar som han lärde känna under tiden i Malmö. De har alla fått uppehållstillstånd, men innan de fyllt 18 år och Karim tycker det känns orättvist att han som är några månader äldre får avslag därför att han inte längre är minderårig.