Tors, 2009-02-26 07:23
– Jag skäms. För mig var rattfyllon gamla alkisar utan körkort.
Det säger Ola som åkte fast för rattonykterhet morgonen efter en kväll med jobbarkompisarna på after work.
Det var onsdag eftermiddag och Ola och några arbetskamrater till honom skulle gå och ta några öl efter jobbet. Stämningen var hög och de träffade många de kände på krogen. En öl blev två, två blev tre och allt som allt drack Ola sju öl under kvällen.
– Det är väl inget onormalt för mig att dricka sju öl på krogen. Man tänker inte på att det är mitt i veckan och jobb dagen därpå. Krogen är krogen liksom, säger han.
Klockan blev midnatt innan han tackade för sig och gick hem. Ola beskriver det som om han var lite mer än salongsberusad.
Morgonen efter skulle han köra till Göteborg i jobbet. Väckarklockan ringde 05.30 och huvudet kändes lite tungt.
– Visst tänkte jag att jag kanske inte skulle ha tagit den där sista ölen. Men mest för huvudvärkens skull. Jag trodde absolut att jag var redo för att köra bil. Jag hade ju bara druckit öl.
Så han satte sig i bilen. Det ångrar han i dag. En timme senare blev han invinkad till kanten i en poliskontroll.
– Jag blev lite nervös, men jag tänkte fortfarande att det nog inte var någon fara.
Blåskontrollen gav utslag och Ola blev alldeles ställd. Han sa till poliserna att han inte kunde följa med dem, han var tvungen att åka vidare för han hade bråttom till ett jobb i Göteborg.
– Poliserna var väldigt vänliga och förklarade att jag skulle följa med dem. Men om det visade sig att alkoholmätaren visade fel så skulle jag få åka vidare sen.
På polisstationen fick blåsa ytterligare en gång och denna gång var det ingen tvekan. Ola hade kört rattonykter. Till slut visade det sig att Ola hade 0,58 promille. Han blev erbjuden att delta i terapisamtal av polisen. Men han tackade nej.
– Allt bara snurrade för mig. Jag hade inga alkoholproblem, varför skulle jag gå i terapi? Det enda jag tänkte på just då var hur jag skulle förklara på jobbet varför jag aldrig kom till Göteborg, säger Ola som i dag kan se att hans tankar då kan verka lite korkade.
Han blev hämtad på stationen av sin sambo, åkte hem och sjukskrev sig från jobbet. Sedan låg han hemma i soffan resten av veckan i fruktansvärd ångest. Skulle han bli av med jobbet? Hur skulle det gå de veckorna då det var hans tur att köra till fotbollsträningarna? Hur skulle han kunna komma undan att berätta på jobbet vad som hänt? Många frågor cirkulerade i den ångestfyllda kroppen.
– På söndagen kom min chef hem till mig. Min sambo hade ringt henne och berättat vad som hade hänt. Det var skitjobbigt, men efter vi hade pratat så kändes det bra.
Ola fick bestämma hur han ville göra på jobbet, om han ville berätta för sina arbetskamrater. Och han valde att göra det.
– Reaktionen var lite konstig. Många skrattade och sa att kört för tidigt dagen efter har väl alla gjort någon gång. Men skrattet fastnade i halsen på mig.
Att bli av med sitt körkort och få böter var inte det värsta tycker Ola. Det var förnedringen att ha blivit påkommen.
Tänkte du aldrig på vad som kunde ha hänt, orsakat en olycka eller så?
– Helt ärligt, nej. Det känns väldigt långt borta att jag skulle vara en så dålig bilförare så jag skulle klanta till mig på vägen.