Visa endast rubriker

Ohelig allians kan tänka sig en fortsättning

Sunax kallades trubadurduon Sven Sunesson uppträdde med på 1970-talet. Hans viktigaste duo nu är Sunesson-Olesen, där den andra halvan heter Robert och scenen är bytt till den politiska. Fyra år med centerpartisten och socialdemokraten i topp för Alvestas styre är snart till ända.

På riksnivå sitter det ena partiet i alliansen, och det andra i den rödgröna oppositionen. I Alvesta ser det politiska landskapet annorlunda ut. Efter några knixigheter presenterades vid mandatperiodens början en majoritet av s, c, fp och mp och den styrande duon, radarparet, blev socialdemokraternas Robert Olesen (Robban kallad), en 35-årig metallarbetare med facklig bakgrund, uppvuxen på Rönnemyr i Alvesta, flankerad av centerns Sven Sunesson, en 53-årig bonde från Västra Torsås med mångårigt politiskt arbete bakom sig och trubadurande med svenska visor på gitarr som specialitet.
I dag sitter de båda kommunalråden i rummen bredvid varandra högst upp i Alvestas kommunhus. Robert har det större rummet, med finare (skönare och dyrare och rödare) stolar, Sven har mer 80-talsinspirerade dito. På frågan om Sven skulle vilja ha Roberts jobb, som ordförande i kommunstyrelsen, svarar han tveklöst ja. Både han och Robert trivs med makten eftersom den ger dem möjlighet att förändra.
– Men jag har en fördel, jag jobbar bara 60 procent, ja på papperet i alla fall, men det gör att jag kan ha mitt andra yrke vid sidan om och någon månad på sommaren mest ägna mig åt det, säger Sven, som är vice ordförande i kommunstyrelsen.
Han var tidigare mjölkbonde, numera det något mindre tidskrävande köttdjursbonde.
– Man får tid att tänka på annat, rensar hjärnan och träffar också andra människor.
Robert har dagarna och kvällarna helt fullspäckade med politikerjobbet. De bästa dagarna är de då han hinner hem en stund på eftermiddagen, kan hämta barnen från skola och dagis och laga mat och äta med dem, innan kvällens möten börjar.
– Det är både värt det och inte värt det. Just nu är det så här, säger han med viss stressnivå i rösten.
Att komma från varsitt parti och jämka samman sina åsikter har fungerat bra, tycker båda.
– Vi bestämde oss att lägga vissa frågor åt sidan direkt, där vi kände att vi inte kommer överens, och koncentrera oss på annat, säger Sven Sunesson.
Ju närmare valet, desto fler sådana frågor har dykt upp igen. Som vårdnadsbidraget, som centern gärna vill införa.
– Det kuppade du nästan igenom på kommunfullmäktige, säger Robert.
Mellan de båda finns en broderlig, lite gnabbig ton. Att ge varandra gliringar om rikspolitikernas utspel, om vad Maud och Mona har för sig, är en del i det. I det lokala arbetet är det allvar och Alvestas bästa som gäller. De drivs också av en gemensam fiende, det parti som ingen av dem vill samarbeta med, alvesta-alternativet.
– De är inte kompromissvilliga, säger Robert.
– Så enkelt är det, säger Sven.
Alvesta-alternativet bildades från början av avhoppade socialdemokrater och huvudpersonen är fortfarande Lars-Olof "Zona" Franzén, som inte varit nådig i sin kritik mot styret av Alvesta kommun.
Och de fyra åren Olesen-Sunesson har suttit vid rodret kan knappast kallas lugna eller problemfria. Det har stormat ganska ofta. En ledare i Smålandsposten hade rubriken "Alvestapolitiken är impotent", en kommunchef har fått sparken, skatten har höjts nästan mest i Sverige, finanskrisen ledde till uppsägningar och skolor har lagts ner.
Vad har varit jobbigast?
– För mig som person var det situationen med kommunchefen, säger Robert.
– Jag tycker nog att det var lågkonjunkturen. Vi hade fått bra skjuts på ekonomin, vi hade kunnat börja bocka av saker vi ville göra, höja lärartätheten till exempel, men sedan räckte pengarna inte till och vi var tvungna att backa flera år, säger Sven.
Men det finns ljuspunkter också.
– Vi har fått en bra utveckling i Alvesta trots allt. Bostadsutvecklingen, vi har ordnat tomter för industrietableringar, förskoleutbyggnad ..., säger Robert för att nämna några.
Sven har längre politisk erfarenhet än Robert och har fått lotsa honom rätt i början. I övrigt har de samarbetat i många frågor, och delat upp andra mellan sig.
– Vi har sagt att Robban tar asfalten och jag tar det gröna.
Det blir en naturlig uppdelning, där Sven alltid brunnit för miljöfrågorna och Robert har sin fackliga, industriella bakgrund.
Som kommunalråd i en liten kommun är man nästan mer känd än säg, Lars Winnerbäck. Man får fler kommentarer från folk i alla fall.
– Ja, det tar lång tid att handla, konstaterar Robert.
– Men det är en positiv del. Jag kan nästan önska att man får ännu mer förslag på vad vi ska arbeta med på det sättet, säger Sven.
Men ibland kan uppmärksamheten vara jobbig. Robert menar att om han är någonstans med sin familj och blir uppvaktad av en rad politiska förslag kan det bli påfrestande. Även om det ingår i jobbet. Man är kommunalråd dygnet runt.
När vi åker för att ta bild till artikeln – efter långt dividerande kommer Olesen-Sunesson fram till att de båda gillar att fika och väljer därför våfflor på lantbruksmuseet Hjärtenholm som miljö – blir Robert mycket riktigt uppvaktad av lokalbefolkningen i kafét. En diskussion om trafikomläggningen genom Alvesta centrum, om var den tunga trafiken ska gå, får Roberts kaffe att kallna innan han hunnit smaka på det.
Hur Alvestas politiska landskap ser ut efter valet är ovisst. Den styrande koalitionen går inte till val gemensamt som en Alvestas allians, utan partierna kampanjar var för sig. Söka majoritet får man göra efter valet. Men Robert och Sven har inget emot att styra tillsammans en mandatperiod till, om det skulle bli så. Även om de har olika grundideologier.
Och så några frågor om framtiden. Vilka blir Alvestas största utmaning?
– Att vi blir många fler äldre, säger Robert.
– Ekonomin de närmaste fem–sex–sju åren, säger Sven.
Vad tror ni om en sammanslagning med Växjö?
– Det ligger i så fall långt fram i tiden, jag ser inget självändamål med det, säger Robert.
– Jag ser inga problem med att vara en kommun med 18–19 000 invånare. Sedan samarbetar vi mycket med Växjö, säger Sven.
Vad gör man åt att Alvesta är ett segregerat samhälle i dag?
– Det stämmer att det är det. Det är svårt att göra något direkt, men på sikt. När vi anlägger nya bostadsområden nu har de alla sorters bostäder, inte som det varit innan bara villor på ett ställe, bara hyreshus på ett annat. Skolbeslutet var också ett sätt att öka integrationen, att Prästängens elever går på Grönkullaskolan och de får träffa varandra, säger Sven.