Höstmörkret låg tätt utanför hembygdsgården. Men inne var det sprakande eld i spisen. Och kaffedoften kändes ända ut i dörröppningen.

Runt det stora bordet mitt i rummet satt ett 15-tal personer. På soffan satt kyrkoherden Daniel Sjöö. En viss spänning kändes i luften.
– På sommaren är det åska och på hösten är det husförhör, började Daniel.
I boken om Emil i Lönneberga finns en underbar beskrivning av husförhör. Där var det krav på kunskap i biblisk berättelse och katekes.


Förhöret i Moheda var riktigt inte att likna med Lönneberga. Här var det tätt mellan skratten och frågorna mer som en frågesport. Alla fick frågor och alla fick visa sina kunskaper. Och vissa försökte muta kyrkoherden med karamellstrut och paket.
Var står den text som julevangeliet läses ifrån, vilken bok kommer efter evangelierna, vad är ett sockenbud, vid vilka tillfälle används den liturgiska färgen lila och mycket mer. Frågorna var många och skiftanden.


Nils-Erik Gustavsson var en av de två männen i gruppen.
– Det är inte lätt att komma ihåg. Det måste komma med en gång annars går det inte, sa han.
Henning Johansson höll med och minns sin ungdoms husförhör.
– Jo, då kunde man ju nåt. Men jag minns att det var större kalas då, sa han.
Efter förhöret delades priser ut till det vinnande laget. Och hösten husförhörsmästare, Ingrid Karlsson, fick ett diplom med sig hem.


Efter förhöret i Lönneberga var det storkalas. I Moheda bjöds det kaffe, smörgås och kaka. Och så skrev kyrkoherden i gästboken.
"Menigheten visade tillfredsställande kristendomskunskaper med något undantag". Alla närvarande fick skriva under.
Till saken kan berättas att det inte hjälpte med mutor...