Några har redan fått ett nytt jobb medan andra ser mer ovisst på framtiden. Intresset för att flytta med till fabriken i Tidaholm verkar dock svalt. Känslorna var blandade dagen efter beskedet om att 100 personer måste lämna sina jobb på Myresjökök.

Klockan närmar sig ett på eftermiddagen och en strid ström av bilar letar sig in på parkeringsplatsen. Det är dags för ännu ett skift på Myresjökök i Älmhult.
Men dagarna är räknade.
– På ett sätt känns det negativt att behöva sluta efter tjugo år på företaget. Det positiva är att jag fått en spark i baken att göra något nytt i livet, annars hade jag bara fastnat här, säger Håkan Holmqvist, en av hundra personer som måste lämna sina jobb på företagets fabrik i Älmhult.
Det var i början av juni som företagsledningen informerade om att det kunde bli aktuellt med en flytt av montering och distribution till Marbodals fabrik i Tidaholm. Under sommaren har en löntagarkonsult tittat på underlaget för en flytt och på måndagen kom beskedet att konsulten inte ser några hinder. Ola Bengtsson, klubbordförande för GS-facket på Myresjökök, beskriver de senaste månaderna som tunga.
– Det är alltid kämpigt när det gäller neddragningar. Det är ens arbetskamrater som berörs och ens personliga engagemang och arbete som påverkas, säger han
Beslutet innebär att arbetstillfällen försvinner från Älmhult. Samtidigt ser det ut att bli omkring 60 nya arbetstillfällen på Marbodal i Tidaholm.
– Det är aldrig roligt när det blir så här, alla vill växa på egen kraft. Man får vara ödmjuk i sådant här läge. Det är ett positivt besked för oss men samtidigt har vi stor förståelse för de som jobbar i Älmhult, säger Patrik Falck, klubbordförande för GS-facket på Marbodal i Tidaholm,
Han beskriver Tidaholm som en industristad som under en längre tid har varit drabbad av varsel och uppsägningar sedan krisen på 90-talet.
– Det har varit en hög arbetslöshet här. De här 60 jobben som kommer nu kommer att vara eftertraktade, säger Patrik Falck.
De som varslas på fabriken i Älmhult kommer erbjudas möjlighet att följa med till Tidaholm. Men intresset är svalt bland anställda som Smålandsposten har talat med.
– Att flytta eller pendla till Tidaholm är inget alternativ. Får jag inget nytt jobb här i trakten så börjar jag plugga i stället, säger Frank Berndtsson.
Arbetskamraten Jimmy Axelsson började söka nya jobb redan när företagsledningen informerade om att man utredde en flytt. Om en månad börjar han sin nya anställning på ett annat företag i kommunen.
– Men visst känns det surt med flytten, inte minst för alla arbetskamrater som har familj och husamorteringar att tänka på, säger Jimmy Axelsson.
Inte heller Håkan Holmqvist på parkeringsplatsen har några planer på att lämna den lokala arbetsmarknaden till förmån för Tidaholm. Trots att han fortfarande inte har hittat ett nytt jobb.
– Jag tror att tillverkningsindustrin i Småland har en framtid, särskilt nu när den ekonomiska krisen börjat släppa. Förhoppningsvis finns det andra företag i trakten som är intresserade av en person som jag med tjugo års arbetslivserfarenhet.