Vården av Uppvidingebor i livets slutskede var god under 2009. Men sam-talen med såväl vårdtagarna som deras anhöriga kunde ha varit fler.

Detta framgår av den rapport som kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska Kerstin Mogård sammanställt. Hon har granskat de uppgifter som under fjolåret lades in i det så kallade Palliativa vårdregistret.
58 rapporter lades in i registret.
Enligt rapporterna har många kvar en möjlighet att bestämma själv, sent i förloppet. Men trots det informeras ofta de närstående mer än vårdtagaren själv. Många sjuksköterskor har uppgett att de inte vet om vårdtagaren vill dö på den plats där han eller hon befinner sig, vilket de borde kunat ta reda på genom samtal.

Kerstin Mogård konstaterar i sin sammanställning att personalen skulle kunna samtala mer med vårdtagarna om var de vill dö. Detta kan dokumenteras för framtida behov. Hon menar att även de svårt sjuka kan behöva sam-tala om situationen precis som de närstående.
Men även med de närstående behöver kommunens äldreomsorg ha mer kontakt i samband med dödsfall. Kerstin Mogård konstaterar efter att ha studerat de 58 rapporterna att det är för få närstående som erbjuds samtal efter bortgången. Hon menar att de närstående kan ha funderingar på vården och vad som egentligen hände. Alla ska erbjudas samtal, även om inte alla kanske behöver det.

Den direkta vården i livets slutskede har en mycket hög kvalitet, enligt Mogårds sammanställning. Vården planeras bra och tillgången på läkemedel mot besvärande symptom är god. När det oundvikliga slutet kommer behöver ingen dö ensam som inte särskilt har önskat det.