Lör, 2009-07-04 09:54

Tony Kerkhof har ställt ut sina blomsterarrangemang över stora delar av världen. Nu är han en av huvudpersonerna i Urshults hemvändarhelg.
Tony Kerkhof, 43, står i Urshults kyrka och finputsar blomsterkransarna som pryder altaret. Olika blommor i brokiga färger, uppallade på stora stockar, formade som en halvmåne ut mot kyrkans alla sittplatser.
– Tänk dig att det ska vara som en kram. Omfamna och välkomna dig, säger Tony med bruten svenska. Något som ska vara en holländsk brytning, men det låter ganska likt den tyska.
Tony Kerkhof är trädgårdsmästare på Kurrebo idé- och visningsgård. Han flyttade till Sverige för nästan tre år och har en diger bakgrund som florist. Tony är världsartist inom floristbranschen. Katalonien, Paris, många platser i Holland, Abu Dhabi i Quatar är alla platser som han har satt upp sina blomsterarrangemang. Och så har vi Rom. På Sankt Petersplatsen anordnade han blommor för katolikernas överhuvud. Påven.
– Jag tog i hand och önskade honom en trevlig påsk. På svenska.
Påven förstod inte vad Tony sa, så han fick ändra taktik.
– Jag kommer från Sverige, I come from Sweden.
Påven log och önskade honom lycka till sedan skildes de åt. Nu är Tony aktuell för att arrangera blomster till Urshults hemvändarhelg. Han har jobbat i ungefär en dag med arrangemangen.
– Jag har bara jobbat som trädgårdsmästare i två år, men 26 år som florist. Klart att det ligger närmare hjärtat. Men jag har riktigt roligt på Kurrebo också.
– Varje dag är annorlunda som trädgårdsmästare. Under våren har jag planterat hela Bröderna Nelsons sortiment. Vårlökar. Ja, allt, säger han.
Tony flyttade hit 2004 från Haag i Holland. Storstaden byttes mot landsbygden utanför Urshult. En omställning han trivs med fortfarande i dag.
– Jag ville ha något ställe mitt barn kunde växa upp i en lugn och fin miljö. Sedan är livet på landet i Holland mycket svårare och dyrare än vad det är här.
Ett stort steg att ge upp livet i Holland och flytta till ett land där man inte kan språket.
Var du rädd?
– Haha, nej. Jag är aldrig rädd. Eller bara för krokodiler och ormar. Det känns jättebra att bo här.
Precis utanför kyrkan står ett av Tonys sidoprojekt. Två faluröda blomlådor, med vita knutar. Han lutar sig mot en av dem och andas ut.
– Jag vet ju inte hur länge jag kommer ha kvar jobbet på Kurrebo, därför tänkte jag att det är lika bra att förbereda sig. Vem vet, om två år kanske jag har en fabrik som tillverkar dessa, säger han och ler.