Bostadsorten kan i dag avgöra en patients chanser att överleva sin lungcancer. Nya riktlinjer ska göra vården mer rättvis över landet.

Lungcancer har en dyster prognos. Utsikterna att överleva sjukdomen är tämligen små, men de finns. Två år efter diagnos lever drygt var fjärde kvinna och var femte man, men chanserna är mindre i landsting som Jämtland, Västernorrland och Kronoberg än i Skåne, Uppsala och Stockholm, enligt statistiken i Socialstyrelsens cancerregister.

– Det finns skillnader i bland annat väntetider och metoder, säger Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Framför allt skiljer sig landstingen åt när det gäller användandet av moderna och effektiva diagnosmetoder. En tidig diagnos är grundläggande för att behandlingen ska kunna sättas in innan det är för sent.

Socialstyrelsen trycker hårt på vikten av diagnostik i sitt förslag till nya riktlinjer. Som exempel nämns metoder för att undersöka lungan genom att först avbilda den, PET-DT, som svensk sjukvård borde använda cirka tre gånger så ofta som i dag, enligt myndigheten. På kort sikt kommer det att öka kostnaderna för diagnostik, men vinsten blir å andra sidan en effektivare vård och ett minskat behov av andra undersökningsmetoder.

Sjukhusen bör också införa undersökningar med ultraljud för att kartlägga lymfkörtlarna i området mellan lungorna. Det underlättar bedömningen av om patienten går att operera eller inte. Dessutom bör lungcancerpatienter i framtiden rutinmässigt bedömas av läkare som har olika specialistkompetenser. Den gemensamma bedömningen ska sedan mynna ut i en skräddarsydd behandling för patienten, vill Socialstyrelsen.

Förslaget till riktlinjer ska diskuteras och tanken är ett färdigt dokument ska presenteras i början av nästa år.

– Det är ju oerhört väsentligt att det inte är skillnader i vården över landet, säger Westermark.