Sverige har längst väntetider på begravningar i hela världen. Att skjuta upp begravningar kan bli en samhällsekonomisk fråga. Men det handlar också till stor del om respekt för de döda.

Enligt Bo Forslund, informationschef på Fonus, är vår lagstiftning huvudorsaken till att begravningarna dröjer i Sverige. I vårt land får man låta en avliden vänta i två månader innan begravningen. I Danmark och Norge är det lagstadgat att personen ska vara begravd inom åtta dagar. Bo Forslund säger att det för många känns lättare att skjuta upp det om lagen tillåter. Han säger att närstående nu tar sig tid att vänta tills man kan begrava på exakt det sätt man vill.

– Om man vill ha en viss präst på en fredag klockan ett så kanske man måste vänta en vecka. Om familjen inte är så bestämda om detaljerna så går det snabbare.

Även Sten Svensson, krematorievaktmästare på Hovshaga krematorium, säger att anhöriga inte alltid bryr sig om att skynda på begravningen.

– Många har inte tid. De tycker att det är bättre att åka utomlands, säger han och fyller i att ett sådant val är upp till varje familj.

Han säger också att vissa anhöriga väntar länge med att hämta askan efter kremeringen. Vissa urnor står så länge att de får ringa och påminna de anhöriga.

Medelväntetiden på begravning i Sverige var 24 dagar under det första kvartalet på 2010. För Växjö var samma siffra 21 dagar. Längst väntetid för hela landet finns i Stockholm där en avliden person får vänta i snitt 30 dagar innan begravningsceremonin äger rum. Bo Forslund säger att de på Fonus dessutom ser en galopperande ökning.

Det kan bli dyrt för samhället. Det största problemet som det skapar är brist på förvaringsplats för de avlidna. På flera håll i landet, bland annat Norr­köping, har kylrummen fått byggas ut. När den möjligheten inte finns behöver kroppar fraktas till närliggande kylrum, vilket också kan bli kostsamt. En lagändring är på gång där det endast ska bli tillåtet att vänta med begravningen i en månad. Men Bo Forslund säger att det inte kommer att ändra den situation som finns i dag.

– Vi på Fonus tror inte alls att det kommer att räcka med en månad. Tiden bör ner till åtminstone tre veckor för att få någon effekt, säger han.

I Växjö finns det, än så länge, gott om plats för de avlidna, enligt Sten Svensson. Det beror på att det här finns ett kylrum med så pass stor kapacitet att det aldrig blir överfullt.

– Här går det mycket, mycket bra, säger han.

Men Bo Forslund säger att om de avlidna begravdes snabbare så hade man kunnat bygga ett mindre kylrum från början.

– Det är enkel matematik. Om alla begravs direkt när de dör så behöver vi inga kylrum alls. Om alla väntar ett år behöver vi kylrum till 90 000 kroppar i Sverige.

Förutom att kylrummen kan bli fulla pekar Bo Fors­lund på ännu en faktor till varför han tycker att begravningen ska utföras snabbare. Han säger att förruttnelsen av människo­kroppen har kommit ganska långt efter tre eller fyra veckor, och han tycker därför att det är ovärdigt för de döda att vänta så länge på sin begravning. I ett kylrum är temperaturen oftast mellan sex och åtta grader. Om en kropp ska vara i samma skick som vid dödsögonblicket skulle den behöva vara nedfrusen, vilket är mycket mer ekonomiskt krävande än att bara kyla kropparna.

– Jag skulle själv inte låta mina anhöriga ligga så länge, säger Bo Fors­lund.