Det skulle bli en present till barnbarnet Julia, 2 år. En äggskalshatt. Det blev så bra att Martin Bornholm, fyllde nyss 73 år, gjorde sig en egen hatt.

Sedan fastnade han på det där med att klistra pappersbitar på en fotboll. Det blev fler hattar som alla passar bra ha på sig till påsk.
– Nu kanske det hela blir till en mobil.
En redan färdig mobil hänger intill trappan i Aramo skola där Martin Bornholm och hustrun Birgitta bor. Jönköpings landsting har beställt den.



Han är flitig och producerar. I fjol ställde han ut på Swedish American Museum i Chicago. Förra veckan ställde han ut på Galleri Vända Sida i Linköpings bibliotek. I födelsestaden alltså.
– Folk känner igen mig fortfarande. Det kom en äldre dam, kanske sju år äldre än jag, och berättade att hon mindes mig som liten pojke med lockigt gult hår. Är inte det underbart!
Han läser mycket om och ser mycket konst. Han har sina synpunkter på konsten men han dömer inte. Han värderar inte.



– Jag säger som Kurt Vonnegut. Att göra konst har lika värde som att bygga sandslott för stunden. Har konsten ett värde därutöver då har man haft tur.
Han kan undra ibland hur värderingen av konst egentligen går till. Men prislappen på ett konstverk är ingen värdemätare för Martin Bornholm.
– Konst är inte höjdhopp med ribban som måttstock. Den enda måttstocken i konsten är den du har inom dig själv.