Tonårsdemonstranten från Kalmar har slutat att kasta ägg men hon brinner fortfarande för politiken.
Möt Lisa Johnsson - plats 3 på vänsterpartiets lista till kommunalvalet i Älmhult.

Hon kommer virvlande på cykel över järnvägsbron. Från jobbet som grafiker på Ikea communications till sin favoritplats i Älmhult: Nicklabacken.

- Jag har nyss varit föräldraledig och är mycket fokuserad på barngrejer. Och den här platsen är en sån här offentlig mötesplats som det behöver finnas fler av i Älmhult, tycker Lisa Johnsson, kliver av cykeln och pustar ut.

Det är lunchtid, augustisolen värmer och valet närmar sig med stora kliv. För Lisa Johnsson är det första gången hon ställer upp. Men engagemanget har hon haft länge.

- Jag har väl alltid tyckt till och sagt ifrån i sammanhang där jag känt mig trygg. I sena tonåren var jag med på några demonstrationer, kanske tio på tre år. Jag tyckte det var väldigt obehagligt det där att bli filmad och jag hade sjal och luva på mig. Men jag tyckte också det var otäckt med den där känslan av att vara en grupp, att tappa bort sin person.

- Så jag kände snart att det var fel sätt, bättre då att kämpa med till exempel humor. Men jag var aldrig så jätteengagerad. Och jag kastade definitivt aldrig någon sten. Bara ägg en gång på ett skyltfönster med porr.

Varför finns du med på vänsterpartiets lista?

- Det var nog egentligen sverigedemokraternas förtjänst. Jag tycker helt enkelt det är dags att visa färg och visa att vi inte godtar den politiken, det är min förbannade plikt.

- Och så är jag kanske tillräckligt gammal för att våga nu.

Vad vill du förändra?

- Jämställdhet är en viktig fråga och jag vill få bort alla de här slentrianförväntningarna. Jag önskar att jag hade ett magiskt spö så jag kunde trolla bort all slentriansexism, all slentrianrasism.

– Jag blev rätt så upprörd här i Älmhult när någon i ett stort sällskap uttryckte det som att alla kvinnor ljuger om våldtäkter för att de egentligen varit otrogna. Det var dessutom en kvinna som sa det och ingen av de andra sa emot.

- I Älmhult vill jag särskilt jobba för att människor som jobbar med andra människor, till exempel inom vården, ska få mer resurser. Det måste finnas till exempel demensboende, att de får den vård de behöver. Mer utvecklade lekplatser behövs också i Älmhult, tycker jag. Och så borde alla jobba aktivt med genustänkande.

Vad är bra med Älmhult?

- Det är litet och mysigt, charmigt men med så många intryck utifrån, det är inte så inskränkt. Det är som en liten storstad med många människor som kommer utifrån.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?

- Energisk, dansant, (när det är fest), ganska högljudd, lite störig, men rolig också, lojal.