Skogarna runt Vislanda gömmer massor av gamla torp och backstugor. Hitintills har resterna av de gamla boställena varit svårfunna.

Men nu har det blivit fart i arbetet att märka ut torpen och backstugorna. Eldsjälarna i detta stora arbete är Evert Lindell, Inger och Per Lundin, Birger Eriksson och Bertil Olsson, den senare ordförande i Vislanda hembygdsförening.
En stor del av arbetet har redan gjorts, dokumentationen av torp och backstugor gjordes på 60- och 70-talen av framlidne hembygdsforskaren Johan Karlsson.
– Vi har Johan Karlsson att tacka för att vi vet vilka gamla torp som funnits. Sedan gjordes en inventering av Eric Johnsson, John Andersson och några till. I 20 år har inventeringen legat över oss, och nu var det helt enkelt tvunget, medan de som hittar till de gamla ställena finns kvar, säger Bertil Olsson.
Det har varit rena slöjdstugan på hembygdsgården Skeppshult, entusiasterna suttit många, många timmar och präglat skyltar.
Ett arbete som inte är slut än; det finns, eller fanns, ungefär 185 gamla torp och backstugor i Vislanda, som återstår endast som raserade skorstensmurar, dito jordkällare eller andra ruinrester.
En del av skyltarna har redan placerats ut, som de vid den gamla kyrkvägen mellan Fagerås och Lindås.
Där fanns ett par stugor, ett torp och en backstuga. Den först kände torparen på Oxelboda hette Lars Bengtsson, född 1815, och hans hustru Maria Pettersson. De hade sju barn, varav en dotter Maria Magnusson som senare blev mor till Julle Nordgren, född 1892.
Julle Nordgren går också går namnet Snettingen. Namnet kan ha uppkommit av att han snidade trähästar. Det kan också finnas en annan förklaring enligt Johan Karlsson. Julle målade tavlor i naivistisk stil. Han dog år 1922.
Sina första år bodde Julle och hans mor och syskon på Vislanda fattigstuga, sedan fick de flytta till backstugan, som låg nästan mitt emot morföräldrarnas ställe.
Oxelboda kallas för Lassa-Nissas, efter förste torparen Lars och hans äldste son, Nils Petter Larsson, som bodde där tills 1950-talet.
Fast bara några stenhögar finns kvar är det lite som att tiden stått still där de gamla torp- och backstugorna stått. Som vid torpet Skogsnäs, där Evert Lindells mor föddes.
– Det var ett litet ställe. Men de odlade hela myren nära torpet och under järnnätterna gick de ut och eldade så att inte grödan skulle frysa, berättar Evert Lindell.
Johan Karlssons böcker berättar om den lilla människans ofta hårda lott. Varje generation har ett ansvar för att berätta om det som varit, menar Bertil Olson.
– Intresset för våra rötter i landsbygden är stort och det kommer med åren. Varje generation har ett ansvar för att berätta om det som har varit, säger Bertil Olsson.– Vi hoppas, att vi kan väcka intresse för att sätta ut skyltarna i de olika byarna. Att människor, som känner till platserna både vill leta upp de gamla torpen och backstugorna och sätta ut skyltarna, säger Birger Eriksson.