Galleri Småland fyller ett kvarts sekel i år. Det har överlevt både olyckskorpars profetsior och dåliga tider.

Mannen bakom galleriet i Alvesta, Staffan Nilsson, har inga planer på att ge upp verksamheten.
– Det är roligt! Jag är en social person. Jag får träffa mycket folk och så är det alla frågor. Jag blir aldrig fullärd och får slå i böcker, säger Staffan Nilsson.
Läraren Staffan Nilsson var närmare fyrtio år, när han startade galleriet.
– Jag ville göra något annat också. Eftersom jag hade konsten hemifrån tänkte jag på galleri. Många olyckskorpar sade, att det kan aldrig gå i Alvesta, berättar han.
– Men det gick! Andra gallerier har lagt ner, jag finns kvar.
Egentligen var det inte så självklart, att det skulle bli galleri trots uppväxten i ett konstälskande hem, där Ragnar Person och andra konstnärer hörde till umgänget.
– Jag tvingades med på utställningar när jag var sex-sju år, vattenkammad och med fluga, berättar han.
Varför tror du ditt galleri fortsätter locka besökare?
– Jag tror det beror på att jag vågar vara bredare. Jag har ställt ut mest föreställande måleri, som jag tror en större del av publiken kan ta till sig, inte så mycket modern konst, säger han.
– En gång hade jag riktigt modern konst här. En kvinna som besökte utställningen blev helt vansinnig. "Han måste ha en skruv lös", sade hon om konstnären! Men hon var här i en timme!
Staffan Nilsson har inga planer på att stänga galleriet. Förhoppningen är, att när han själv inte orkar, ska sönerna ta över.