Det handlar inte om att vara först i mål när föreningen Mopedveteranerna 30+ Alvesta ordnar rally. Det handlar snarare om att vara allmänbildad och se sig om i naturen till ljudet av en Puch Dakota.

Vid 10.30-tiden på lördagen rullade 64 mopedister i?väg på sina veteranfordon. Ingen moped i ledet var yngre än 30 år, ingen förare heller. Drygt två timmar senare var förarna i veteranrallyt tillbaka vid hembygdsgården i Alvesta, något frusna men ändå med humöret i behåll.
– Vi åkte igenom några riktiga skurar. Nu är det kallt och blött, säger Conny Johansson som innan starten hade dragit på sig ett regnställ.
Ett par som inte hade regnställ och kanske frös lite mer var Ola Jacobsson och Robert Avander från Växjö.
- Regnställen ligger i bilen, där gör de ingen nytta men är man med i Galgbackens mopedklubb får man vara lite hård, säger Robert Avander och skrattar.
De tre var alla deltagare­ i veteranmopedrallyt som Mopedveteranerna 30+ arrangerade under lördagen. Men när det handlar om veteranmopeder spelar farten inte så stor roll.
– Det här är ingen hastighetstävling. Det handlar om att ta sig runt och ha det trevligt. Rundan går längs fina vägar och man får se lite fin natur. Under resans färd svarar förarna på ett antal frågor och den som har flest rätt vinner, säger Kenneth Brynolf, ordförande Mopedveteranerna 30+ Alvesta.
Men lördagens träff handlar om så mycket mer än att bara svara rätt på olika frågor. Träffen är också ett sätt att förflyttas i tid. För Kenneth Brynolf handlar mopederna mycket om nostalgi.
- De flesta av oss är gamla gubbar, jag är 66. När man ser sådana här mopeder tänker man tillbaka på den tiden när man själv skaffade en. När jag var 15 år köpte jag en Puch Florida Lyx. Den kostade 1 200 kronor år 1961 och jag hade 2,25 kronor i timmen där jag jobbade. Jag fick spara länge, man kunde inte handla på kredit, säger Kenneth Brynolf.
Men om det var segt och säkert stundtals trist att slita ihop pengarna till den första mopeden, så var glädjen desto större när köpet var i hamn.
– Sen när mopeden kom på järnvägen, inpackad i wellpapp, då var man stor. Oj oj oj vad det var stort bland alla kompisar, säger Kenneth Brynolf.
Senare gjorde han sig av med mopeden och det var först i 60-årsåldern som intresset för tvåhjulingen kom tillbaka.
– Jag hörde om de här som renoverade gamla mopeder. Då tänkte jag att något roligt ska man ha här i livet. Så jag åkte till Gnosjö och köpte en likadan moped som jag hade när jag 15. Sedan dess har jag renoverat den och nu är den jättefin. Nu är jag glad, säger han och skrattar.