Det är en resa som sträcker sig omkring 100 till 200 år tillbaka. Och ibland ännu längre bort i tiden. Att besöka Lessebo kulturstig är sannerligen en upplevelse. Om man stannar till. Och funderar lite.

Stigen är cirka sju kilometer lång och tar omkring två timmar att gå. För att inte gå vilse har orienteringsklubben märkt ut träd och stolpar med vita streck. Och stövlar är gans­ka bra att ha på sig ibland. (För den som inte redan visste det.)

Gilbert Jonsson, från ortens orienteringsklubb, vet det mesta om Lessebo kulturstig. Och det han inte vet, ja det är nog inte värt att veta.

Beteshagar, terräng och ojämn mark. Det är verkligen lätt att känna av hi­­storiens vingslag utmed stigen. Det finns 25 skyltar uppsatta. Och varje skylt bjuder på en berättelse.

Gilbert berättar att det finns två ställen man kan börja rundan på: Nyäng eller Ekbacken. I?dag är det Nyäng som gäller. Och tidigt in på stigen hopar sig funderingarna kring naturen och människorna som en gång bodde här.

– Jag undrar hur de här stenarna egentligen kommit hit, säger Gilbert och tittar ut över tre stora stenar som är placerade på rad. Det borde väl ha funnits någon tanke med det? funderar han vidare.

Trots att det är ungefär 80 år sedan någon bodde just utmed den här stigen finns tydliga spår kvar. Stengrunden till huset där torparen Johan Bengtsson bodde i början av 1900-talet står kvar. Och på platsen, ja där finns ett fotografi på familjen som bodde här.

– Ättlingarna till familjen bor kvar här i Lessebo, säger Gilbert.

Inom ett område av drygt tre kilometer finns det så många som 800 stenrösen, berättar han. Nog är det smått fantastiskt att tänka hur många männi­skor som var just här och arbetade och använde sin muskelkraft.

– Varje torpare skulle göra kanske runt 140 dagsverken per år. Så nog arbetade de en hel del, konstaterar Gilbert.

De flesta stenrösen utmed stigen är så kallade odlingsrösen, resten är antagligen gravar. Gilbert berättar:

– Du vet, för att kunna odla här så var de tvungna att ta bort all sten. Och då blev det sådana här rösen.

Även spår av järnbruket, som fanns i Lessebo fram till 1800-talets mitt, finns kvar. Platsen där det eldades för att framställa kol till bruket finns bevarad. Och på skylten vid platsen finns ett par fotografier. Bland annat på en arbetare som hade till uppgift att se till att gnistor från elden inte spreds vidare i den torra marken.Rester av jordkällare intill husgrunder ligger kvar. Men nog syns det att de inte har använts på ganska länge. Lite längre bort är ett stängsel uppsatt för att ingen ska trilla i den tre meter djupa brunnen.

– De säger att vattnet aldrig tar slut i den, säger Gilbert. Det är väl otroligt?

Kulturstigen har funnits i nästan 60 år, uppskattar Gilbert. Det var den nu 89-årige Olof Nordström som tog initiativet till den. I?dag är det en hel del människor som hittar hit. Bland annat många tyskar, berättar Gilbert.

Han berättar att mycket arbete ligger bakom kulturstigen och dess underhåll. Det är mest orienteringsklubben i Lessebo som arbetar med det.

– Vi är här med jämna mellanrum och röjer upp lite, annars växer det ju igen.

Ja, Lessebo kulturstig har sannerligen mycket att bjuda på . Och den lär fortsätta berätta händelser från förr för många, många människor i framtiden också.