Efter 40 år har hon lämnat tjänsten som lärare på högstadieskolan Bikupan i Lessebo.
– Jag har älskat jobbet för ungdomarnas skull, säger Christina Thörn Gustavsson.

Lärarkollegorna har just tackat av Christina med fika och många kramar. Kaffebordet är fullt med presenter och blommor som ska fraktas i bilen hem till villan på Söder i Växjö.
– Ja, jag har pendlat hit i alla år. När man trivs på en arbetsplats med kamrater och ledning har det inte känts angeläget att byta. Dessutom har jag fått fria händer att genomföra det jag vill, det har varit en bra arbetssituation. Sedan har jag tyckt att det varit otroligt roligt.
Christina tog studentexamen i Växjö 1964, som den första i släkten, och åkte sedan till Lund för att läsa medicin. Alldeles i början på terminen, och några timmar före anatomikursen, följde hon med en kamrat till introduktionsmötet i historia. Sedan var det kört för medicinen!
- Jag fick uppskov från anatomin för att läsa historia. Men jag påbörjade aldrig läkarutbildningen. Jag har dock aldrig ångrat att jag utbildade mej inom de samhällsorienterande ämnena.
Hon kom sedan till Lessebo 1969 som nybliven lärare. Högstadieskolan var då nybyggd men fylld av elever. Baracker fanns för hemteknik och slöjd, och det talades redan då om att bygga ut. Något som dock fick vänta ända till 2005.
Christina har de fyra decennierna undervisat i samhällskunskap, historia, geografi, religion, svenska samt då och då i bild. Många elever har hunnit strömma genom klassrummen, inte bara de hon varit klassföreståndare för.
- Jag har släppt ut fjorton niondeklasser!
I undervisningen arbetade Christina redan från början på sitt eget sätt, utan skarpa ämnesgränser och med en stor tilltro på individens förmåga att lära sig om bara de rätta redskapen finns.
– Man ska inte hälla kunskapen över eleverna utan de ska vilja söka den. Nu har utvecklingen gått åt det hållet, och jag slutar när det fått genomslag. Men jag är glad att pedagogiken ser ut så i dag.
Hon har ofta fått frågan på senare år om det blivit värre i skolan. Det tror hon inte alls att det har och citerar Sokrates som redan för 2 500 år sedan klagade på ungdomen.
- Vi har en handfull som håller oss sysselsatta, men så var det även på 70-, 80- och 90-talen. Övriga 98 procent håller sig inom de normala ytterligheterna. Men ungdomar är ju också en produkt av sin tid, och vi har väl de ungdomar vi förtjänar.
Även på fritiden har skolan upptagit en stor del av Christinas vardag. Det har dock funnits tid till sådant som att läsa, måla och väva. Ett intresse kommer dock att få mer plats framöver.
- Jag ska börja skriva skrönor, om de människor som fanns i min bakgrund. Förr fick man vara original. Det är viktigt att få det på pränt innan det försvinner.
En annan sak som ska prioriteras är familjen, de äldre som mamma, moster, morbror och faster, och så dottern Pia med make och två barn. Alla bor i länet.
- Oscar och Olivia är just nu mycket intresserade om deras nya syskon ska bli en flicka eller pojke, säger Christina.
Den här terminen har hon inte haft någon egen klass. De tio veckorna före pensionen har ägnats åt att ställa i ordning bokrummet vid skolans uppehållsrum.
- Böcker har alltid legat mej varmt om hjärtat, så det har har varit ett bra projekt för min del att trappa ner med. Mentalt kommer jag dock alltid att vara lärare!