Åseda glasbruk gick i graven för över trettio år sedan. Men en ny utställning med bygdens berömda glas invigdes i helgen.

– Det här är inte första gången jag klipper band för att inviga utställningar. Jag minns inte alla gånger, säger Vivi Johansson Svanberg, hedersordförande i Åseda hembygdsförening.
Hon syftar på alla utställningspryttlar som fått plats i glasmontrar, i hyllor och på väggen inne i Rävebergs ladugård. Det är nämligen platsen där hembygdsföremålen från skomakeri, gjuteri och urmakeri ställs ut för allmän beskådan. Under söndagseftermiddagen var det alltså dags för ännu fler föremål - denna gång vaser, skålar och fat från Åseda glasbruk.
– Åseda-glas är jättepopulära, på bloggar är det många som efterlyser olika modeller. Därför är vi extra glada som fått så mycket av kollektionerna skänkta till oss, säger Brita Johansson, ordförande i Åseda Hembygdsförening.
En del besökare imponerades av glaskonsten. Andra fick återuppliva minnen från 1950-talet med måttlig förtjusning.
– Det väcker massor av minnen av att vara här. Och det är inga vidare minnen ska jag säga, mest förknippade med hårt arbete, värme och stress, säger Gusten Svensson som arbetade på bruket i närmare 30 år, alltså under nästan hela brukets existens.
Stig Karlsson jobbade också med glashantverk i flera decennier. Men varken han eller Gusten Svensson har någon egen samling i huset.
– Nej, det finns inget kvar. Alla bara knycker det. Kan jag få den? Och den?, skrattar han och förklarar varför han inte själv velat behålla glasen i sin egna ägo.
– Det är ju inte så kul med saker man själv gjort, man tröttnar ju på det. Det var som när vi fick en julgåva från bossen. Han gav oss ett ölglas, men på väg ut slängde alla anställda sitt glas i golvet. Efter det blev det inga mer julklappar. Men det var ingen gåva det där, snarare en skymf. Fast det är klart att man kanske ångrar sig lite idag, när man märker glasets popularitet, säger Stig Karlsson.