Biodlingens historia visas med modern teknik i det nya biodlarmuseet i Älghult. Om en vecka är det klart för invigning.

Efter att planeringen började för tre år sedan är Uppvidinge biodlarförenings projekt nu snart i hamn. En dryg vecka innan landets första biodlarmuseum ska öppna jobbas det intensivt med de sista detaljerna.

Föreningens ordförande, Peter Overdick, har länge haft en vision om att skapa ett museum. Och när Rolf och Yvonne Wilhelmsson, som också är biodlare, lånade sitt hus till projektet började han i tankarna att planera rum för rum. Huset, som ligger i Älghults by, strax utanför samhället, måste vara den närmast perfekta miljön för bin. Det har en stor gammaldags trädgård med fruktträd, bärbuskar och blommor och en porlande bäck i kanten.



Det är ett omfattande arbete som har gjorts av medlemmarna i byggruppen, både in- och utvändigt och man har lagt stor vikt vid detaljer.

– Vi har fått använda huset som vi vill, och vi har också fått hjälp med material från ortens företag, berättar Gun Alvéus.

Trappan har försetts med handikappramp, anslagstavlor har satts upp och sittbänkar placerats ut. En grillplats håller på att göras i ordning. Där ska finnas långbord med plats för 20 personer. I kanten av trädgården har barnen en egen anslagstavla med information speciellt framtagen för de yngre. Barnen kan också få titta in i en bikupa och genom plexiglas titta på binas aktiviteter.

– Vi har satsat speciellt på barn och ungdomar och har också startat ett skolprojekt, berättar Peter. Vi har en tanke att hälften av besökarna ska vara under 20 år.

Museets rum tar upp olika tidsepoker inom biodlingen. Gamla föremål blandas med modern teknik som tv-skärmar och Mp3-spelare. Den historiska resan börjar under Vasatiden och sträcker sig fram till 1700-talet. Under de här åren gick biodlingen till på samma sätt, det vill säga i trästockar som antingen stod på marken eller hissades upp i träd.

I nästa rum hyllas blomsterkungen Linnés yngre bror, Samuel Linnaeus. Han var biodlare och skrev boken Bijskiötsel, som var en handbok för biodlare. På Linnaeus tid var bikuporna gjorda av halm och bands ihop med rotting.



I köket finns en kaféhörna men där ska även ett bisamhälle flytta in. Via en genomskinlig plastkupa ska besökarna kunna följa binas aktiviteter på nära håll. Kupan har ett plaströr som leder ut i trädgården för att bina ska kunna flyga ut och in.

Den moderna biodlingen visas av Sveriges biodlares riksförbund (SBR). I samma rum kan man också se en utställning med Honungsförmedlingens förpackningar från starten 1911 till idag.

Anknytning till bin har också det galleri som håller på att färdigställas. Konstnärsparet Frances och Adrian Gill från London, som bor delar av året i Väckelsång, gör konst av bivax och kommer att dela galleriet med en fotoutställning med bilder tagna av fotografen Jonas Juel från Norramåla.

– I den delen ska vi också ha en del försäljning, förklarar Peter.



I sommar kommer museet att ha öppet på söndagar. I övrigt får man ringa och boka besök.

– Vi ser den här sommaren som en prövotid, för att se hur stort intresset är.

Till invigningen den 4 juli får man besök av jordbruksminister Eskil Erlandsson.