Den senaste tidens skildring av hur det är på Bikupan i Lessebo är överdriven, tycker kompisstödjarna.
Deras uppgift är att motverka mobbning och hitta på roliga saker så att eleverna trivs på skolan.

Kompisstödjare finns det i alla klasser på högstadieskolan Bikupan i Lessebo, två till tre stycken i varje klass. Just nu är niorna ute på prao så det är 16 stycken sjunde- och åttondeklassare som möter upp för att berätta vad kompisstödjarna gör.
– Vår uppgift är att se om någon är ensam eller orättvist behandlad och i så fall försöka åtgärda det, berättar Linus Martinsson.
– Det blir svårt att gripa in i alla situationer men vi får försöka göra så gott vi kan, menar Fanny Ferm.
I uppdraget ingår att berätta för vuxna om man märker att någon utsätts för till exempel mobbning.
– Vi har tystnadsplikt, så allt vi säger på våra möten håller vi tyst om, säger Nellie Johansson.
De träffas en gång i veckan. Då är de vuxna i kompisstödjargruppen, skolvärden Margaretha Enermo, kuratorn Anna-Karin Nilsson, skolsköterskan Anneli Arvidsson och läraren Peter Johansson också med.
Att vara kompisstödjare innebär också att hjälpa till vid inskolningen av blivande sjuor på skolan. De hälsar till exempel på hos sjätteklassare och berättar om hur det är på högstadiet.
Så vad tycker ni om Bikupan?
– Det är en bra skola. Det som skrivits den senaste tiden är överdrivet. Visst har det hänt grejer, men folk som frågar en undrar ju om det är en skola man går på, säger Malcolm Roos.
Enligt kompisstödjarna så är det inte längre särskilt stökigt eller bråkigt på skolan.
– Det har lugnat ner sig. Det var krabbigt för någon vecka sedan men det har blivit bättre, säger Fanny.
Att öka trivseln på skolan är något de också har som uppgift.
– Vi ska hitta på roliga grejer att göra för alla på skolan, säger Nellie.
Kompisstödjarna ser nu till att traditionen med en gemensam fika före höstlovet blir av och hjälpt till att baka de chokladbullar som ska ätas på fredag.
Men högst på önskelistan står en egen biosalong. Ett utrymme i källaren har använts till det en gång i tiden och biostolarna står kvar.
– Det handlar om att renovera den. Vi har varit där och städat lite för tidigare var det ett förråd. Nu är det pengarna som behövs, förklarar Malcolm.
Fritidsgården vill de gärna ha tillbaka men något behov av en daglig verksamhet ser de inte.
– Är det varje dag kanske man inte går dit till slut. En till två dagar i veckan skulle räcka, tycker kompisstödjarna.
Kompisstödjarna har också haft utbildning i sitt uppdrag under en dag på Öland, då de gick igenom och planerande sina aktiviteter. Då besökte de även sin motsvarighet i Nybro, skyddsänglarna på Paradisskolan.