Borta. Barnen har länge sett fram mot den stora filmvisningen på Palladium den 20 maj. Nu pekar allt mot att den måste ställas in. Alla deras filmer är spårlöst borta.

– Det är ett skräckscenario. Det få bara inte hända, säger läraren och projektledaren Hans Parment.
Runt 150 barn som går i fjärde och femte klass på sex olika skolor i Växjö är involverade i filmprojektet. Sedan i december har de gjort ett 60-tal filmer, både spelfilmer och animerade filmer.
– Det har varit ett intensivt arbete, berättar Hans Parment.

I går var det dags för slutredigering. Men det fanns inget att redigera.
För ryggsäcken med filmerna blev stulen när han var i Kristina Nilsson-salen i konserthuset i Växjö för att se och filma Kulturskolans vårshow.
–?Jag ställde den vid mixerbordet. Det satt folk där hela tiden, säger Hans Parment.
Han har gått igenom varje skrymsle och vrå i den stora konsertsalen.
Utan resultat.

Filmerna finns på två hårddiskar och en dator som låg i ryggsäcken. En av hårddiskarna fungerade som backup och därför finns det helt enkelt inte ett spår av filmerna. De går inte att rädda – om inte grejerna kommer till rätta igen.
Det är det som Hans Parment trots allt hoppas på. Kanske, kanske någon har tagit fel. Även om det verkar osannolikt. Ryggsäcken väger 7–8 kilo. Eller kanske, kanske, det finns ett uns av empati hos den som stulit den.
Han vädjar:
– Lämna vart fall in hårddiskarna till receptionen på hotellet eller till Kulturskolan.
Under gårdagen gjorde han också en polisanmälan. Och hittelön utlovas.
– Ett par tusen kronor.

Filmerna, som han beskriver som fantasifulla kortfilmer om bland annat drakar, skrynkelkräm och spruträdsla, ska visas på en stor filmvisning på Palladium den 20 maj. Så har planerna i vart fall sett ut fram till i går.

– Vi har planerat för det här i flera månader. Men det ser ju ut som att det kommer att bli inställt.
Nu ska han berätta det här för barnen också.
–?Jag får åka runt till alla skolorna och berätta vad som hänt. Det är det minsta man kan begära. De kommer att bli jättebesvikna. Det är den tunga biten, säger Hans Parment.