I familjen Fernström är det schäfern Qrim som går ut med soporna, kaninen Goddag som hälsar gästerna välkomna och husse Johan Andersson som ligger på sofflocket.
Men ingen av dem bestämmer.
Det gör de åtta katterna.

Vi ringer på dörren och ett vrålskall hörs. Plötsligt sticker ett stort svart schäfergap ut genom kattluckan i dörren och BLT:s reportageteam överväger att åter fly in i bilen. Men innan vi hinner vända på klacken har dörren flugit upp och en stor respektingivande schäfer och en liten (inte särskilt respektingivande) shetland sheepdog flyger ut. Fem tio veckor gamla kattungar passar på att få lite frisk luft och en nyfiken liten flicka tittar fram bakom alla pälsbeklädda energiknippen.
Det är åttaåriga Wilma Fernström som bor i huset tillsammans med mamma Linda och hennes sambo Johan.
Utan att tveka släpper Wilma in oss och berättar snart om alla djuren och deras egenheter.
Wilma själv rör sig lika lekfullt och snabbt som en kattunge. Hon är kvick, smidig, nyfiket självsäker och uttrycker sig med ett kroppsspråk och mimik som känns kopierad från djurriket. Ibland snubblar hon till, men är sekunden efter åter på upptäcktsfärd i livet.
Hon kan inte tänka sig ett liv utan djur och det kan inte hennes mamma Linda heller. Deras intresse har resulterat i en mindre Edens lustgård: ett hem där katter, hundar, kaniner och hästar lever tillsammans, utan att skada varandra.
– Jag kör motorcykel på somrarna, men när jag ställer av den på vintern blir jag alltid deppig. Med hunden kan jag träna och kommer ut. Hunden och hästen fyller den funktionen som motorcykeln gör på sommaren, säger Linda och berättar att hon alltid velat ha djur runt i kring sig.
Djuren är harmoniska, till och med kaninerna är sociala.
– Här är det katterna som styr hundarna. Balto är kattpappa. De har ingen respekt för honom. De klättrar in och fastnar i pälsen och biter, men han vågar inte göra något. Ändå kan han inte låta bli att gå dit. Vi brukar säga: katter styr alla lyder, säger Linda.