Sensommarskurar och fuktig värme. I skogen ploppar de små svamparna upp. BLT träffade Blekinges mesta svampexpert för påpassliga tips till säsongens utflykter.

– Man kan inte bara gå ut och plocka svamp och titta i en svampbok. Ett blåbär är alltid runt och blått men svamparna är opålitliga, säger Arne Ryberg som är mykolog.
Svampplockning är en konst där den viktigaste kunskapen är insikten om hur lite du egentligen kan. Och att teoretiska kunskaper aldrig kan mäta sig med praktiska. Sedan Arne Ryberg började leta svamp har han stoppat de flesta sorter i munnen, både ätliga och dödligt giftiga.
– Det är absolut ofarligt att smaka men man ska aldrig svälja. De absolut giftigaste svamparna är vit och lömsk flugsvamp och de smakar alldeles utmärkt. Och om man smakar på en färsk kantarell smakar det precis vedervärdigt. Pfifferling kallar tyskarna dem, säger han.
Hela tiden dyker Arne på nya små knölar. Sinne för svamp är inte ärftligt, men däremot är olika personer bra att tillämpa sina sinnen.
– Man är på exkursion och jag har korgen halvfull och någon säger "var har du hittat alla dem, jag har inte sett en enda svamp". Och så har de gått och snackat hela tiden!

Är den vanlige svampplockaren för feg i svampskogen och bara plockar trattkantareller?

– Nej, det är alldeles för många som förgiftar sig redan. Det är inte så många som dör, men man kan spy och annat. Ska du bjuda på svampsoppa och inte vet vad det rör sig om; köp svampen på Maxi istället, säger Arne.