Tre treveckors gamla lodjursungar har hittats under en rotvälta i skogarna norr om Olofström.
Det är lodjuret Ebba som fått tillökning.

Under en längre tid har Lodjuret Ebba befunnit sig på ett och samma ställe i norra Olofström. Det har fått forskarna på Grimsö forskningsstation att misstänka att hon väntat tillökning.
Misstanken visade sig stämma och när medarbetare från Sveriges lantbruksuniversitet nyligen begav sig till Blekinge för att chipmärka och dna-testa de nykomna lodjursungarna fann de att Ebba fått tre ungar.
–Det är två hanar och en hona. De var cirka tre veckor när vi besökte dem i slutet av maj, säger Kent Sköld, fältassistent inom Lodjursprojektet på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Han jobbar på Grimsö forskningsstation och är van vid att åka ut för att inventera vilda djur.
När han kom till platsen höll Ebba sig gömd, men det var aldrig någon fråga om att ungarna vilade under hennes beskydd.
–Vi såg henne aldrig. Men hon fanns i närheten och morrade på oss. Det hörde vi, säger han och berättar att ungarna befann sig under en rotvälta.
– Men vi vet att så snart vi lägger tillbaka dem i bolyan flyttar honan dem direkt. Då är stället röjt, säger han.
Ungarna har nu fått lämna ifrån sig en varsin liten hårtuss för att forskarna ska kunna notera deras DNA och följa dem i framtiden. De har även chipmärkts och könsbestämts. Nu kommer de att tillbringa cirka tio månader med mamma Ebba. I mars nästa år räknar forskarna med att det är dags för ungarna att pröva sina egna vingar.
För Blekinges del är ungarna unika. Det är första gången som forskarna på SLU har en sändare på en hona över yngelperioden i dessa regioner.
På andra ställen i landet har dräktiga honor följts med sändare sedan 1995, och ändå längre tillbaks i tiden i Sareks regioner.
Exakt hur många lodjur som finns i Blekingetrakten kan Kent sköld inte svara på, men en hona har ett revir som stäcker sig på cirka tre kvadratmil. En hane har gott och väl det dubbla.
–Han vill ha koll på många tjejer, säger Kent Sköld.