Jag får ett spö i ena handen, en söt liten sybehörslåda med glittriga fiskedrag i den andra. Samt en alldeles egen instruktör. Stackars Pelle Karlsson, nyanställd på Mörrums Kronolaxfiske, han inser inte att han dragit en rejäl nitlott.
Efter att i tio år ha skrivit om andras fiskelycka, om sjuka laxar och rekordfångster, är det väl på tiden att prova på att fiska. Hur svårt kan det vara? Jag har inte hållit i ett fiskespö sedan jag metade mört i småländska John Bauer-sjön Bunn i mitten av 70-talet. Vi brukade ta inkråmet av gammalt franskbröd, spotta i näven och rulla små kulor som vi trädde på kroken. Funkade bra när det var svårt att hitta mask och de små magra mörtstackarna blev sedan bete i kräftmjärdarna.
Alltså krävs en rejäl uppdatering av kunskaperna för att göra en sportfiskare av en reporter på två timmar. Och tro mig, Pelle gör vad han kan. Vi börjar med att välja ett drag. Det får bli ett på 24 gram i vackert orangerött. Jag lär mig rullens finesser, hittar bromsen och tränar på att lyfta av bygeln.
Pekfingret på linan, lossa bygeln, titta bakåt och sedan svinga spöet med en liten avslutande snärt samtidigt som man släpper pekfingret. Rulla in så att linan sträcks upp men låt draget sjunka mot botten innan fortsatt vevande. Efter tre lyckade (nåja) kast deklarerar Pelle att jag får klara mig själv. Han ler glatt och går iväg från pool 2 strax nedströms om Laxens hus.
Räddningen kommer som en skänk från ovan när Henning Sten Jensen förbarmar sig över en nybörjare i nöd. För plötsligt står det still i huvudet, jag har redan glömt det lilla jag lärt mig. Den garvade premiärveteranen Jensen (han var här första gången 1973) från danska Tåstrup, nöter tålmodigt in ramsan: fingret, bygeln, kast, rulla roligt (lugnt) och så snabbt upp och nytt kast.
Snart börjar dock min godmodige danske lärare ställa krav. Jag måste hinna med fler kast, jag rullar för fort eller för långsamt, spöet måste hållas i en annan vinkel.
Jag svettas, kastar alldeles för kort och snart står jag slokörat med ett rejält bottennapp. Den här gången blir räddningen två fiskeexperter från Dalarna. Min vän Jensen har gett upp men nu står Kenneth Lindgren och Jan Berglund vid min sida och ger kloka råd.
–  Prova att kasta rakt bakifrån och över huvudet i stället, manar Janne.
Och se där. Plötsligt sitter det. Kastet som hamnar på rätt ställe, lagom långt från andra strandkanten och nu gäller det bara att få laxen att nappa. Fyra rejäla bottennapp senare (tack Janne för all hjälp) och två förlorade drag (mer jobb åt Abu i Svängsta) långt nere bland laxarna som förmodligen står och hångrinar åt mig, har jag fått nog.
Det är då det händer. Landshövdingen, tillika nybörjarfiskaren Gunvor Engström kommer förbi och vi börjar diskutera fiskedrag. Jag visar fram min senaste favorit, ett vackert drag i franska flaggans färger. Plötsligt krokar draget fast i landshövdingens pekfinger.
Det ni alla sportfiskare. Måhända att ni dragit upp tjusiga laxar i Mörrumsån. Men någon landshövding har ni inte fått på kroken!