Hon såg uppsägningen som en chans att starta eget.

Men planen gick i stöp.

Efter en berg och dalbana av framtidsplaner, olika tankar och tvivel valde Nathalie Ruuska att byta bana helt.

Oktober månad har just vaknat och höstlöven hänger envist kvar vid sina grenar.

Nathalie Russka har dock släppt taget om sin tjänst som mättekniker på Volvo Personvagnar och gått vidare till något helt nytt. Hon släppte taget om Volvo redan i december då hon var en av de sammanlagt 335 som fick gå.

Ville börja med något eget

När vi träffade henne för drygt tio månader sedan, den 17 december då alla samlades i Folkets hus, var hon entusiastisk.

Tanken på att starta eget hade ruvat i bakhuvudet ett tag och jobbcoacher och uppstartmöten gav framtidstro och mersmak för att våga ta steget och påbörja något helt nytt.

Även om jobbet på Volvo var trivsamt, arbetskollegorna guld värda och uppgifterna omväxlande såg Nathalie, uppsägningen som en kick att äntligen ta tag i sin idé och göra något nytt.

Att få uppsägningslön samtidigt som fröet till ett eget företag sattes var en chans, menade hon och arbetskollegan Ann-Sofie Hammarstedt, som skulle vara samarbetspartner.

De ville öppna en klädbutik för storväxta kvinnor.

– Men jag tror inte att jag hade landat i detta då. Man blir ju jättechockad, säger Nathalie som nu, när hon tittar i backspegeln kan se de faser som följde efter uppsägningen.

Ett allmänt förvirrat läge

– Man hade just fått beskedet om uppsägning och en vecka efter frågar någon: Vad vill du göra nu? Man var nog lite förvirrad. Ju mer tiden gick ju mer blev jag låg. Det var ett allmänt förvirrat läge. Jag sökte ett antal jobb, men det är först nu jag börjar landa i detta, säger Nathalie.

Företagstanken tunnades ut till en smal tråd och januari och februaris grådask knackade på dörren. Att omvandla en idé till en realitet i praktiken är ett stort steg förenat med lån, spekulationer om en framtida marknad, en osäker framtid och en risk. Var det verkligen det hon ville göra? Matchade det de bitar som var viktiga för att må bra?

Nathalie visste för egen del att den sociala biten och kontakten med människor var viktig, omväxling likaså.

– I januari och februari var det skit. Jag saknade jobbet. Jag ville bara tillbaka. Jag tänkte: ”Det blir inget av mig. Jag är snart 40 år.” Jag hade kunnat gräva ner mig djupare i den där sorgen. Men det är ju bara jag som kan göra något åt det. Jag gick ut mycket i skogen då och det hjälpte mig nog. Det är sällan så nattsvart som man tror, men det är skitsvårt att ta tag i det. Man blir bekväm när man sitter hemma. Men nu tror jag att jag gjort något bra av detta, säger Nathalie som hoppat på en utbildning till socialpedagog.

Kom in på utbildningen

– Jag kände att jag måste göra något. Jag måste börja någonstans. Någon sa att jag skulle jobba med barn och jag tycker om att jobba med människor. I mars skickade jag in ansökan till Jämshögs folkhögskola. Det var många som sökte, men jag kom in. Nu har det gått en månad och det är först nu jag börjar landa i det här. Jag känner att jo, det här vill jag! Om inte annat så lär man sig mycket om sig själv. Det är med hjärtat man måste ta beslutet. Då gör jag något som känns bra för mig själv. Men jag kan fortfarande fundera: Ringer de från Volvo och vill ha tillbaka mig är jag inte så säker på att jag hade sagt nej.