I halva sitt liv har Lars-Erik Håkansson, Lehån, varit yrkesverksam som tecknare. Med sin penna har han kommenterat samtiden i den svenska pressen under årtionden. I november ges en bok ut som skildrar den 72-årige Vekerumsbons produktiva liv.

– Det är blandade känslor. Det är som om det är ett bokslut över mitt liv, men visst det blir det mer skapande från min sida, säger Lars-Erik Håkansson.

Det är i den lilla ateljén i byn Vekerum som Lehån skapar teckningar. Den är sprängfylld med hans bilder i form av inramade tavlor, tidningsklipp, affischer och mappar fyllda med teckningar. På bordet trängs olika pennor med penslar och färg. Det är här som Lehån med några till synes enkla streck kan han snabbt förmedla en bild som elegant kommentar till en dagshändelse i Sverige eller någonstans runt om i världen. Hans välkända gubbar kan med den kompletterande bildtexten ge en humoristisk knorr på ett aktuellt dilemma.

Som pensionär är det endast några få tidningar han regelbundet levererar sina alster, LO-tidningen är en av dem. En färsk teckning till den tidningen visar hur en katolsk präst står med en liten pojke skymtande under sin klädsel med bildtexten "Ske guds vilja". En talande kommentar till debatten kring katolska kyrkans bekymmer med pedofiler inom de egna prästleden.

Lehåns teckningar fick spridning redan under 1960-talet. Det var då han fick kontakt med Lars Westman på Tidningen VI och ett fruktbart samarbete började. När Lars Westman ringde och bad om en teckning till en text kunde Lehån leverera den några timmar senare. Lars-Erik Håkansson gillar det snabba sättet att arbeta som är typiskt för dagspressen. En kort deadline ger näring åt hans skapande och ger honom en kreativ kick.

– Tecknandet har jag alltid hållit på med. Först parallellt med jobbet som lärare och sedan 1975 på heltid.