Att acceptera varandras olikheter, att visa respekt utan att förminska eller förhöja sig själv är ett ständigt återkommande tema i skolan.
På Jämshögs skola har elever och lärare fört debatten ett steg längre.
De tränar praktiskt för att kunna leva upp till devisen.

Musikalen Showtimes budskap är tydligt. Texterna handlar om ungdomars sökande efter identitet, efter att våga vara en del i gruppen, men att samtidigt få vara en alldeles egen, individualistisk personlighet.
Det är ett klassiskt skoltema som kan uppfattas som klichéartade och moraliskt korrekt. Men så uppfattas det inte alls när Jämshögs sjätteklassare sätter upp föreställningen Showtime. Manuset är inte tråkigt och budskapet serveras inte med ett glas jordgubbssaft och en träig moralkaka.
Språket och tidsmarkörerna är plockade från dagens ungdomskvarter á la 2000-tal och dialogen och sången, musiken och skiftningar är rappa och roliga.
Handlingen utspelar sig på ett skoldisko där en klass förbereder kvällens show. De debatterar, de samsas och de planerar kvällens upplägg.
Men de störs också av det tuffa gänget med gängledaren Hoodie, spelad av Paulina Svensson. I musikalen vill hon ta plats och dominera med hotfulla metoder, men egentligen vill hon något annat. Det som alla andra också vill: att få vara som hon är och ändå ha en plats i gruppen.
Korta dialoger överbryggas av musikaliska stycken som skiftar från hiphop till rock och en och annan ballad. Eleverna är samspelta, samstämmiga. De håller tonen, är närvarande, väl koreograferade utan att överprestera.
Det är inte någon lätt musikal de gett sig i kast med. De flesta texterna är långa och snabba, vissa på engelska, men de flesta på svenska. Flera av dem framförs rappande. Men eleverna klarar uppgiften med glans.
De sätter låtarna, de hetsar inte fram texterna och de är trygga i sina roller under genrepet som BLT fick bevista.
– Det svåraste har varit att komma ihåg allt man ska säga och sjunga, säger Johanna Perätalo, som i musikalen spelar karaktären Nollan, den trygga pojkflickan som menar att skillnaden mellan kille och tjej inte är särskilt stor.
Rollfiguren Nollan är smart, händig, nyfiken och hjälpsam men inte alls på ett skrytigt sätt. Hon konstaterar bara att det man gör ofta blir man bra på, oavsett om det handlar om att laga mat, bilar eller kraschade datorer. Och hon konstaterar att det inte spelar någon roll om man är kille eller tjej. Övning ger färdighet helt enkelt.
– Det är kul att få göra något tillsammans, att få sjunga och dansa, säger Paulina Svensson och berättar att något av det svåraste för henne har varit att plocka fram den tuffa attityden som rollfiguren Hoodie har.
De flesta av eleverna enas om att det klurigaste har varit att komma ihåg alla texter och danssteg. Men de har alla tyckt att det varit roligt att jobba med musikalen.
De tycker också att samhörigheten och acceptansen för varandras olikheter har blivit bättre genom att de jobbat så tätt med varandra, genom att alla fått en roll i musikalen och genom att alla bidragit till att produktionen blivit så bra.
Det är också påtagligt att stämningen i klassen är bra. Eleverna är glada och nöjda. Trots en gnutta nervositet över att pressen finns på plats släpper de fram varandra och turas om att ha ordet.