Hon fick nej av socialkontoret och nej i länsrätten. Men Marie-Louise Engdahl tänker inte ge sig.
– Ingen ska köra över mig på det här sättet. Lite stridsvilja har jag kvar.

Marie-Louise Engdahl är sjukpensionär på halvtid sedan 15 år tillbaka på grund av fibromyalgi. Hon har jobbat med administration och bokföring i många år och vill gärna ta sig tillbaka till det området. För ett par månader sedan flyttade hon till Olofström. Huvudanledningen var att komma bort från en destruktiv relation och komma närmare barn och barnbarn i Blekinge.
– Jag flyttade till Olofström. Här fanns det lägenheter med billig hyra. Jag behöver inte så mycket, säger Marie-Louise och öser beröm över personalen på Olofströmhus.
– Jag önskar att övriga kommunen var lika välkomnande som de har varit.
Sjukpensionen är på 3?443 kronor i månaden. Inte ens med en låg hyra går det att leva på det. Så Marie-Louise Engdahl tog kontakt med socialkontoret i Olofström. Berättade att hon ville jobba, men att hon behövde hjälp tills hon kommit på fötter. Handläggaren var starkt kritisk till att hon inte hade varit aktivt arbets­sökande under några dagar i samband med flytten.
– Men jag behöver en receptbelagd medicin för att kunna arbeta. Jag flyttade hit siste februari och fick inte läkartid förrän 5 mars. Det var inget jag kunde påverka. Läkaren ansåg att jag behövde en månad på mig att orka söka arbete, jag mådde verkligen inte bra just då med flytten och allt som hade varit.
Hon fick nej till hjälp från socialkontoret, men bestämde sig för att överklaga. Av en slump upptäckte hon att hennes läkar­utlåtanden inte hade skickats med i den överklagan hon lämnat in till socialkontoret.
– Men jag fick en vecka på mig att skicka in dem igen, direkt till länsrätten.
Nu har länsrättens dom kommit. Rätten anser inte att hon är i behov av social­bidrag.
– De skriver att jag inte behöver det eftersom jag, enligt socialen, har sjuk­ersättning att vänta. Men jag får inte sjukersättning. Och inte A-kassa. Och Arbetsförmedlingen skickar mig till socialkontoret och socialkontoret vill inte hjälpa mig. Så vad ska jag göra? Som det är nu tvingas jag låna pengar av min son.
Marie-Louise Engdahl vet att hon inte är ensam om att befinna sig i denna besvärliga rävsax. Det ger henne mod och kraft att kämpa vidare.
– Jag tänker inte ge mig. Jag ska överklaga domen, säger hon och berättar att nästa steg blir att kontakta juristjouren för att få hjälp med en överklagan.