BLT:s artikelserie om skolmaten slutar med en solskenshistoria. På förskolan Skogsgläntan i Ronneby är alla nöjda med maten.

Frida ställer sin mugg på diskvagnen och tittar sedan genom den öppna köksdörren.
– Maten var god, Linda, ropar hon.
Linda Petersson är kokerskan på förskolan Skogsgläntan. Hon inte bara lagar maten till de fyra avdelningarna på förskolan utan sköter även planeringen och inköpen, städar, skriver räkningar, matsedlar och fullföljer alla krav från miljö- och hälsoskyddsenheten.
Personalen på Skogsgläntan känner sig lyckligt lottad som har ett eget kök och slipper mat från storkök.
–Det är som två olika slags mat, säger förskolläraren Marie Håkansson som har jobbat på Skogsgårdens förskola innan.
–Linda är så duktig. Hon har alltid vällagad god mat, lagom kryddad så att alla från ettåringen till vuxna gillar den.
Linda Petersson blir glad över att även personalen gillar maten. Det är viktigt att de äter bra, tycker hon, för de är förebilder, men hon vänder sig främst till barnen när hon lagar mat.
–Man kan ju inte få alla barn att äta alla rätter, säger hon, men de äter bra.
Några halvfabrikat är barnen förtjusta i: potatisbullar, fiskfriletter och broccolisoppan. Annars lagar hon allt själv och undviker då många tillsatser. Det är mycket tid hon lägger på det och hon får hålla hårt i pengarna för att få budgeten att räcka till. Köttet till egenrullade köttbullar är helt enkelt dyrare än färdiga. Även grönsaker och frukt kostar mycket.
–Men man vill ju lära barnen att äta mycket grönsaker, så det är värt pengarna, tycker kokerskan som också lägger mycket krut på salladsbuffén.
Den är färgglad och lockande och barnen tar mycket.
– Man äter mycket med ögat också, säger Marie Håkansson. Linda lägger upp maten fint. Det går inte att jämföra med maten som har blivit simmig efter transporten.
När förskoleläraren jämför blir det tydligt hur viktiga alla sinnesupplevelser är.
–Bara det att det luktar mat och nybakat bröd! Man blir sugen och pratar med barnen om maten.
Sedan betonar Marie Håkansson att barnen alltid kan äta sig mätta. Linda Petersson har alltid mat så att det räcker. Ändå slänger hon ytterst lite.
– I och med att jag är här hela tiden kan jag ju anpassa hur mycket jag sätter ut till serveringen, säger hon.
Resterna i köket använder hon på klämdagar när det är mindre barn.
–Då har vi en dag med ”gott och blandat”, säger hon leende.
Förskoleläraren Marie Håkansson betonar vikten för barnen att se mer än ett värmeskåp.
– Där luktar det inte mat och man ser inte vem som har lagat den. Här har de en relation till Linda och kan tacka henne för maten.