Nästan halva Olofström skulle vara män i övre medelåldern om de förtroendevalda speglade folket. Med över dubbelt så många platser som vore representativt konkurrerar de ut både pensionärer och ungdomar.

BLT's undersökning visar att personer födda i mitten på förra århundradet kan känna sig trygga med att få sina intressen bevakade av politikerna. 40-, 50-, och 60-talisterna har 40 platser i fullmäktige, medan de vid en jämn fördelning skulle ha 24.
Personer mellan 18 och 29 år utgör femton procent av de valbara och borde ha sju folkvalda i sin ålder. Istället finns en.
Allra saftigast tilltagna är män 50-69 år. Åtta stolar borde fyllas av dem. I stället har de ytterligare tio, motsvarande 37 procent av platserna i fullmäktige.
- Som så ofta. De här generationerna är de sista där det ansågs ärofyllt att vara med i politiken, rent socialt, säger Mikael Sundström som forskar i demokrati vid Lunds universitet

Men även 20- och 30-talister är jättefå.

- Men 20- och 30-tal, då börjar det plötsligt bli jobbigt, då orkar de inte. Yngre pensionärer som fyrtiotaliser, de är en sweet spot, för de har lika mycket energi som i slutet på arbetslivet. För många är det ett sätt att trappa ner efter arbetet.

Vad får det för konsekvenser när fullmäktige är snedfördelat?

- Ja, det är självförklarande att om stora grupper känner att deras hjärtefråga inte tas på allvar lessnar de. Då slutar man till slut att rösta. Om man känner att hur jag än röstar kommer en vit medelålders man till makten.. nu överdriver jag lite här men du förstår. Känner man sig bortglömd, då ökar politikerföraktet, säger Mikael Sundström.