Elin Gustafsson och Karl-Gustav Wilhelmsson fick en chock när de kom till sommartorpet.
Allt var upp och nedvänt, varenda låda utdragen och alla saker i en enda röra.

– Det har varit många sömnlösa nätter sedan dess. Det är inte detsamma att komma hit längre, säger 76-åriga Elin.
Hon och sambon Karl-Gustav bor utanför Hällaryd. Knappt två kilometer från hemmet, mitt ute i skogen, ligger sommartorpet som de ärvt efter hans faster.
Torpet har varit i släktens ägo i generationer och här växte Karl-Gustavs far upp med sju syskon. Sedan åtta år är det ingen som bor där permanent.
– Men vi är här varje dag, sköter om hönsen och andra sysslor. På sommaren är här så vackert, säger Elin.
Fredagen den 23 juli hade de också varit i stugan. Strax före lunch åkte de därifrån. På kväll-en ringer en bekant som säger att de nog borde titta till stugan för det såg ut som att dörren stod öppen.
Någon hade krossat en ruta, tagit sig in i stugan och det stod en flaska madeira på köks- bordet. Några saker fattades också och paret polisanmälde inbrottet.
– Polisen kom nästan direkt. Det är så mycket prat om att polisen inte gör något men det ska jag bara säga att de har verkligen hjälpt oss, säger Elin.
Två dagar senare, på sön- dagen, åkte de ut till torpet igen. En krossad ruta avslöjade att de haft påhälsning igen. Och den här gången hade tjuven hunnit med att söka i genom hela det lilla torpet, vräkt ut varenda sak, vält ned alla släktfotografierna, slitit upp sängkläder och rotat i genom allt.
Kartonger med saker som tjuven valt ut, stod packade på golvet. Kristallkronan i finrummet saknades, likaså den stora kopparbunken, tandguldet som legat i en byrålåda, en fotogenlampa, fasterns älskade svarta kramhund som hade sin plats på soffan och ett par ljusstakar i trä och mässing.
– Karl-Gustav fick en chock. Det första jag såg var en röd pöl på köksgolvet som jag trodde var blod. Men det var efter lingonen som jag plockat och ställt i en hink. Den hade de också rivit ned.
Hon säger de, inte han. Elin och Karl-Gustav är övertygade om att det måste ha varit mer än en tjuv. Och att det är samma som varit inne båda gångerna. Madeiraflaskan på bordet var nu tömd och det stod en använd kopp bredvid. De tror också att tjuvarna tänkt att de kunde hämta de fyllda kartongerna senare.
Fortfarande flera månader efter inbrottet, är övervåningen en enda röra. Kristallkronan ligger i bitar och flera prismor saknas. Paret har inte orkat ta itu med allt. Det gör ont att se för-ödelsen och Elin får tårar i ögonen när hon berättar och visar runt.
Ganska snart efter inbrottet fick hon tips om att kristallkronan sålts till en antikhandlare. Mycket riktigt hittade hon den i antikvitetsaffären. Där fanns också kramdjuret och tandguldet. Polisen tog det i beslag och fick namnet på den som sålt sakerna till antikhandlaren. Parets eget detektivarbete tillsammans med vänner och bekanta, har spelat stor roll i den polisutredning som nu också resulterat i ett åtal mot en man i 50-årsåldern.