Alberta Baltróns Elofsson har fått livet åter. För andra gången har hon genomgått en njurtransplantation.
När hon mådde som sämst ställde hennes väninna upp och erbjöd henne sin njure.

– Jag blev väldigt chockad över att hon kunde vara så givmild, säger Alberta.
För 24 år sedan var det hennes mamma som ställde upp och donerade sin ena njure. Då hade Alberta varit dålig i flera år efter att ha fått ett virus i kroppen.
– Jag blev väldigt dålig och trött. Jag trodde jag var med barn, eftersom symptomen var de samma. Jag försökte jobba, men var jättedålig, säger hon.
Mammans njure fungerade bra ända fram till i fjol somras. Alberta hade blivit lite sämre de senaste fyra åren, men det var i augusti fjol hon blev akut dålig och fick börja gå på dialys tre gånger i veckan fyra timmar varje gång.
– På jobbet såg de att jag inte orkade med så mycket. Jag fick åka in akut.
Hennes make, Reine Elofsson, är själv hjärtopererad och äter medicin. Därför kan han inte ställa upp med sin njure. För Alberta var dotterns njure heller inget alternativ. Hon förberedde sig att gå i dialys och vänta på att få tillgång till en avliden persons njure. Det var då som hennes väninna sade att hon hade funderat länge på en sak. Hon var beredd att ställa upp med sin njure.
– Jag har svårt att ta det till mig att någon kan vara så givmild. Jag vet inte om jag själv skulle kunna ge en njure till en annan människa utanför familjen. Det är något man måste fundera länge på. En släkting är det naturligare att hjälpa, säger Alberta.