År 1977 hade rivningsvågen utplånat stora delar av Sölvesborgs äldre bebyggelse. Nu hotades dessutom den sista handelsgården.
Företagaren Olle Svenssons miljonsatsning blev räddningen.
– Jag idiotförklarades, minns han.

Järnhandeln i kvarteret mellan Stortorget och S:t Andreasgatan var i mycket dåligt skick och de flesta utgick därför från att den skulle jämnas med marken. Sådan var tidens anda. Därför betraktades nyheten om plåtslagaren som hellre renoverade än rev och byggde nytt som smått sensationell.
Det blev stora rubriker i Sölvesborgs-Tidningen,
som rapporterade att ”såväl landsantikvarien som stadsarkitekten är mycket förtjusta över hr Svenssons planer. Det är förmodligen inte så vanligt att en företagare lägger ner pengar på att rädda kulturhistoriska värden”.
Olle Svensson minns reaktionerna mycket väl. Folk tyckte att han var spritt språngande galen som plöjde ner så stora summor i en gammal kåk, men själv tvekade han inte.
–?Jag tyckte om fastigheten. Det var synd att den skulle förfara. Man skulle ju riva den, säger han.
Den pampiga byggnaden vid Stortorget hade växt fram från det timrade envåningshus som byggdes på 1830-talet. 1837 köpte grosshandlaren Olof Lundgren gården av kopparslagaren och gästgivaren Nils Petter Lång. Ett par år senare ersattes det gamla huset av ett nytt i tegel och gråsten. Tio år senare fick huset ytterligare en våning.
Grosshandlaren var en av stadens mest förmögna handelsmän och byggde huset åt sin son, som kom att bo kvar ända fram till sin död 1893. 1902 såldes gården till järnhandlare August Johnsson. Hans företag fanns ännu kvar i lokalerna när Olle Svensson tog över dem, 75 år senare.
Både huset vid torget och gårdsbyggnaderna var då i skriande behov av renovering och den nya ägaren fick omgående skrida till verket. Mest akut var tillståndet för korsvirkesbyggnaden (nuvarande galleri Karibakka) längs Lilla Skolgatan. Väggen mot gården kunde ha kollapsat när som helst.
–?Det var så totalt nedgånget. Hade inte jag räddat det då så hade det ramlat ihop året efter, säger Olle Svensson.
Han var något av en lokal pionjär när det gällde att bevara och renovera gamla byggnader, men så småningom fick han flera efterföljare.
Ove Sundin tog sig an den nuvarande MQ-fastigheten vid Hästtorget och Peter Lindborg renoverade Nils Holmska huset intill nuvarande biblioteket.
–?När jag började så började de andra också, konstaterar Olle Svensson som även har renoverat ytterligare sex hus på olika håll i Sverige, bland annat Skeppsbrogatan 9 i Sölvesborg.
I dag är han 77 år gammal, men intresset för gamla hus finns kvar. Han är besviken över branschens utveckling och menar att det saknas fastighetsägare som delar hans intresse och känsla för tidigare generationers byggnadskonst. För egen del har han lyckats med att både förvalta det historiska arvet och tjäna pengar, men numera tycker han att alltför många fastighetsbolag styrs av girighet och vinsthunger. Få bryr sig om byggnadsvård.
Själv äger han fortfarande flera hus med högt kulturvärde. Handelsgården på Stortorget gjorde han sig emellertid av med för några år sedan.
–?Jag grät när jag sålde det, men det var för mycket jobb. Jag sa att ”jag måste ju leva också”.

Övrig källa: I Sölvesborg på 1800-talet av Rut Liedgren.