När de andra fick gå var han en av dem som fick stanna kvar.
I del två av BLT:s serie om hur året har varit efter varslen berättar Inge-Bert Berggren om de blandade känslorna kring det jobb han har fått behålla.

Bilindustrin har varit i svajning förr men Inge-Bert Berggren som pressat plåt på Volvo Pv i 40 år har inte tidigare upplevt samma press som nu.
– Denna krisen är den jobbigaste jag har upplevt under hela den tid jag varit på Volvo. Så långt ner har jag aldrig upplevt att vi befunnit oss förut. Varslen kom så tätt. Många man träffar i samhället i dag går runt och driver på dålig a-kassa. Har man tidigare haft två fina Volvolöner och sitter där med ett hus och dyra bilar får man nog tänka om, säger Inge-Bert Berggren och berättar att oron hänger kvar på arbetsplatsen som slimmats rejält. Marginalerna är små, fikapauserna klockade och övertiden beordrad.
När han började arbeta var närmare 5 500 anställda på Volvo Pv i Olofström. Under de 40 år som passerat har den styrkan mer än halverats. På södra fabriken märktes nedskärningarna i december snabbt. Nattskiftet upphörde och delar av nattpersonalen blev utplacerad på andra linjer. Fortfarande jobbar sex personer vid den linje som Inge-Bert jobbar vid, och även om det senare skiftet är slut vid 23, händer det inte sällan att de anställda får jobba över till långt över midnatt.
– Jag är 58 år, man är inte attraktiv på arbetsmarknaden så på så vis var jag överlycklig när jag fick beskedet att jag fick stanna. Jag är för gammal för att få ett nytt jobb. Men det tar lite på kroppen att jobba så mycket. Jag är inne på mitt 41:a år nu. Jag har gjort vad jag ska inom arbetslivet. Jag har kommit upp i den åldern att jag värderar frihet, säger han och berättar att han gärna skulle se att han fick ett erbjudande om att få gå hem med avtalslön i förtid.