Efter 14 dagars intensiv behandling av ryggmärgscancer sattes hon att vänta på en träbänk.
Därefter fick hon skumpa runt på en buss i två timmar innan hon kom fram till Blekingesjukhuset.
Landstingets rutiner är under all kritik, menar Peter Antoine som ger organisatörerna bakom sjuktransporterna en rejäl utskällning.

De sista två åren har varit kämpiga för Peters fru Åsa Antoine, 66. Hon har brottats med cancer i två omgångar.
För några veckor sedan togs hon in akut, fick diagnosen ryggmärgscancer och fick genomgå en 14-dagars lång strålbehandling i Karlskrona och Lund.
Efter den skickades hon hem. Behandlingen skulle fortgå med påföljande cellgiftsbehandlingar på Blekingesjukhuset i Karlskrona.
Men för att komma dit behövde Åsa hjälp med transport.
På Landstingets inrådan kontaktade hon därför sjuktransporten som skulle ta henne från hemmet i Hällevik till Blekingesjukhuset i Karlskrona under gårdagen.
Resan kom dock att bli mardrömslik för den kraftig nedsatta Åsa.
Efter en 30 minuters lång väntan på en träbänk i en vänthall kom bussen som under två timmar transporterade Åsa genom hela Blekinge.
– Hon ringde och var gråtfärdig. Hon har kraftig värk och måste sitta och ligga mjukt. Det hela var oerhört smärtsamt för henne, säger Antoine som känner frustration och ilska över hur landstinget sköter transporten av patienterna.
– Servicen är under all kritik. Det rår inte personalen för, det rår organisationen för. Informationen är fruktansvärt dålig. Landstinget måste skärpa sig på den punkten, säger Peter Antoine.