– Tillsammans kan vi förändra världen.
Så har det låtit gång på gång från Barack Obama i valrörelsen. Det självförtroendet lär USA:s blivande 44:e president behöva när feststämningen lagt sig och han ärver det svåraste läget i USA på årtionden.

Han må ha fått världens mäktigaste jobb, men få torde vara avundsjuka på Obama. Förväntningarna på världens nyaste och största politiska stjärnskott är monumentala, både på hemmaplan och i världen efter den milt uttryckt impopuläre George W Bush.
Någon dag före valet ställde programledaren Jon Stewart i The Daily Show frågan till Obama om en del av honom kanske inte ville ha jobbet. Demokraten skrattade och svarade:
– Jag tycker faktiskt att det här är rätt tid att vilja bli president, eftersom jag sökte mig till politiken för att kunna påverka.
I USA riskerar miljontals människor att förlora sina hem, hundratusentals har redan mist sina jobb och statsskulden skenar. Utomlands störtar talibanerna fram i Afghanistan och Pakistan är en kärnvapenmakt i kaos. USA ska inom 16 månader dra sig tillbaka från Irak, Guantánamo-fängelset ska stängas utan att någon vet var man ska göra av de 255 fångarna, Iran försöker kanske utveckla kärnvapen och relationen med Ryssland är den sämsta sedan kalla kriget.
– Det här är en oöverträffad röra, konstaterar Ted Sorensen, en gång rådgivare till John F Kennedy, i The New York Times.
Obama kan i viss mån trösta sig med att hans parti kommer att dominera kongressen ännu mer än före valet. Samtidigt betyder det att ledamöterna där kan andas morgonluft för just sina hjärtefrågor, som inte nödvändigtvis överensstämmer med presidentens planer. Obama har gjort stort nummer av försoning inom politiken, att samarbeta med republikanerna:
– I vissa fall har de goda idéer. Och jag har alltid glatt stulit goda idéer från vem som helst, sade Obama nyligen till tv-kanalen ABC. Han kan även tänka sig republikaner bland sina ministrar.
Det kommer att kräva sina män och kvinnor för att driva igenom Obamas planer på bredare sjukvårdsförsäkring, Irakreträtt, en minskning av USA:s gigantiska koldioxidutsläpp genom bland annat stora investeringar i förnybar energi – och framför allt hur finanskrisen ska hanteras.
Det finns många spekuleringar om blivande ministrar: Mångmiljardären Warren Buffett som finansminister? Den forne försvarschefen och republikanske utrikesministern Colin Powell som försvarsminister? 2004 års demokratiske presidentkandidat John Kerry som utrikesminister?
I en mätning säger 60 procent av Obamas anhängare att han kan sätta landet på rätt kurs inom två år. Man kan fråga sig exakt vad som menas med det, men ingen tror till exempel att det går att balansera budgeten på fyra år.
Obama kan få en lång och välbehövlig smekmånad sedan han tagit landet med storm. I USA, så splittrat de senaste åren, finns nu en längtan efter att verkligen vara Amerikas förenta stater.
I segertalet varnade Obama för alltför stora förväntningar:
– Vägen framför oss kommer att vara lång. Klättringen uppför är brant. Vi kanske inte når dit på ett år eller ens en mandatperiod. Men Amerika, jag har aldrig varit mer hoppfull än jag är i natt om att vi kommer att nå dit. Jag lovar er att vi, som ett folk, kommer att nå ända fram.
Folkmassan svarade: ”Yes we can”.