Försvarsmaktens piloter är på krigsstigen. I ett skarpt formulerat brev till ÖB och Försvarsmaktens ledning beskriver de hur de i förra veckan vägrade att flyga och i stället höll möten för att diskutera sitt missnöje. (TT)

Den utlösande faktorn för brevet, som TT tagit del av, var ÖB:s besked i somras om att anställningsavtalen ska omförhandlas och att kravet för att få bli kvar i Försvarsmakten är att man accepterar utlandstjänstgöring.

I det tre sidor långa brevet, som är undertecknat "berörda Flygvapenpiloter på F17, F7, F21, TU JAS, FMV, Flygskolan", förklaras förra veckans vägran att flyga så här:

"Följande måndag var det fler piloter som ställde sig på marken och alla pratade nu om omregleringen och förtroendet för arbetsgivaren. Bägaren var full och det bubblade över för många. Flygsäkerhetsklockan började ringa hos de flesta och den allmänna åsikten var att vi måste göra något innan någon skadar sig!"

I stället valde piloterna att diskutera läget och vilka krav de ska rikta mot sina överordnade.

"Vi ansåg oss ha identifierat en situation som var flygsäkerhetshotande och ställde vår flygning till förmån för att få ventilera våra känslor och tankar under delar av V034. Vidare anser vi att diskussionerna nått den målsättning som vi hade, men att Försvarsmakten måste förstå situationens allvar och fortsätta arbeta med de underliggande problemområdena", står det i brevet.

Enligt Försvarsmaktens presschef Roger Magnergård vill man vid Högkvarteret inte kalla piloternas aktion för en vild strejk.

– Nej, det var diskussioner som förekom ute på de olika förbanden. Och samtliga har vi ju rätt att ha arbetsplatsträffar och diskutera frågor. Och detta var en fråga som var väsentlig, säger Magnergård.

En av piloterna vid F 17 i Kallinge sade i förra veckan till Radio Blekinge att piloterna fått höra av Försvarsmaktens ledning att deras aktion kunde vara olaglig och att de "skulle tänka på sina avtal med Försvarsmakten". Detta är inget som Roger Magnergård kan bekräfta.

– Det känner jag inte igen, de uttalandena. Jag har förståelse för att internationell tjänstgöringsplikt väcker känslor hos väldigt många inom Försvarsmakten, säger han.

– Men vad som kommer att ske är att alla frågor som finns i detta brev och även hos andra som har hört av sig till Försvarsmaktens ledning med undringar kommer att få svar. De kommer att få svar i god tid innan det är dags att säga ja eller nej till internationell tjänstgöringsskyldighet.

Flygvapenpiloterna utgör en liten del av alla Försvarsmaktsanställda som ska få nya anställningsavtal. Majoriteten av dem som i framtiden måste tjänstgöra utomlands finns inom armén och de är liksom officerarna i flygvapnet och marinen organiserade i Officersförbundet. Och där sjuder det också av frågor och missnöje.

– Jag möts, när jag träffar våra fackliga företrädare ute på förbanden, av en stor frustration. Framför allt över hur det här har hanterats. Man frågar sig, var finns ledarskapet? säger ordföranden Lars Fresker.

– I vårt förbund har vi gjort allt som vi lagligen kan göra.

Enligt Fresker har Försvarsmakten haft gott om tid att förbereda sig och de anställda på förändringarna i anställningsvillkoren, men tagit saker och ting i fel ordning.

– Riksdagen fattade beslut 2003 att införa internationell arbetsskyldighet för de nyanställda. Vi har varit villiga att gå in i förhandling för att lösa det här på ett smidigt sätt. Men det har ju inte genomförts någonting, säger Lars Fresker.

Han vänder sig mot att hans medlemmar, som är positiva till utlandstjänst, inte i god tid innan de ska skriva på ett nytt avtal vet vad detta innebär.

– Här ska man alltså omreglera sitt anställningsavtal och vet inte hur detta ser ut.

Försvarsminister Sten Tolgfors vill inte uttala sig om piloternas aktion eller Försvarsmaktens sätt att reglera utlandstjänstgöringen utan hänvisar till att detta är en arbetsgivarfråga.

(TT)