Anna Pfeifer från Ronneby bor med sina barn i Santiago i Chile. Där fortsätter efterskalven att komma.
Deras hus står kvar efter jordbävningen, medan elen bara fungerar ibland.
Men långsamt inträder en vardag med jobb och skola igen.

Jordbävningen i lördags i Chile var en av de kraftigaste skalven på hundra år. Och marken fortsätter att skaka till.

– Det sägs att vi får räkna med efterskalv i två månader, säger Anna Pfeifer, när BLT når henne på hennes jobb på Utvecklingsfonden Chile-Sverige.

På Anna Pfeifers jobb gjordes en insamling direkt efter helgen bland alla organisationens medarbetare. För pengarna har blöjor, välling och andra förnödenheter köpts in till södra Chile som drabbats hårdast.

Santiago i norr klarade sig bättre under jordbävningen. Det finns mat att handla och öppna butiker. Men vatten och el saknas på många ställen fortfarande.

Spåren efter naturkatastrofen finns överallt. Husspillror, trasiga fasader, människor som satt upp tält att bo i, hål och sprickor i gatorna. Runtomkring i staden har poliser placerats ut för att förhindra oro och plundring.

– Människor verkar reagera på två sätt. Det finns de som gör allt för att hjälpa varandra. Och så finns det de som utnyttjar situationen. Det är antingen eller.

Anna Pfeifer tar sig till jobbet med cykel. Det finns inte så många andra alternativ för närvarande. Bussarna har svårt att ta sig fram.

– Metron har börjat gå igen, men jag vill helst inte vara under jorden om det blir ett nytt skalv.

Sönerna Salvador och Samuel skulle ha börjat skolan i måndags. Men skolstarten har fått flyttats fram en vecka i Chile.

– Hur skolan ser ut har jag ingen aning om. Fokus nu är hur vi kan hjälpa och ge stöd till de som drabbats hårdast, säger Anna Pfeifer.