BLT-journalisten och Ronnebybon Stig Martinsson rycktes upp mitt i natten av nyheten:
Brunnshotellet står i lågor.
Här berättar han sina minnen från de dramatiska händelsen.
Och om mannen som erkände sig skyldig till branden.

Som seniorredaktör, har man många minnen från journalistyrket genom åren. Ett sådant är då gamla anrika Brunnshotellet i Ronneby, lades i aska den 21 november 1959. Det tillhör de riktigt stora händelserna som inträffade under mina tidiga år som journalist vid Blekinge Läns Tidning i Ronneby.
När branden inträffade bodde jag på Blasius Königsgatan. Brandbilarna hade kört Övre Brunnsvägen ut till brandplatsen, varför jag inte hade hört något. Än mindre sett något eftersom jag låg och sov men väcktes, av att telefonen ringde vid midnatt. Det var en kollega på dåvarande Stockholms-Tidningen som ringde. Det hade kommit ett flash på TT att Brunnshotellet stod i lågor.
Det blev ett bryskt uppvaknande och att börja jobba.
Ganska omgående stod det klart att brandkårerna stod maktlösa. Den gamla träbyggnaden var snart helt övertänd och tillspillogiven. Ja, hettan var enorm så det gick inte att komma nära. Polisen arbetade rätt länge med att försöka få fast den som tänt på byggnaden. Att så skett stod helt klart. Inte minst på det sätt som branden börjat, men man lyckades aldrig lösa det hela.
Klart var ju också att ingen verksamhet ägde rum under vintermånaderna, eftersom hotellet enbart var öppet på sommaren.
Den dåvarande kommunledningen var inte handfallen. Det skulle bli ett nytt Brunnshotell.
Drätselkammarens ordförande (motsvarade dagens kommunalråd) Helge Magnusson, var klar över detta. Alla partier från Vänsterpartiet till Moderaterna var eniga. Och det var sällan så på den tiden, även om tonen var mera hovsam då, än den är i dag partierna emellan.
Först diskuterades att bygga likadant som det tidigare hotellet, men det skrinlades snabbt. Arkitekt Börje Fogelberg, var den som först kom med idén till något helt nytt och sedermera blev det professor Sten Samuelsson, som fick uppdraget.
Helge Magnusson var en idrottsintresserad person och hade varit på olympiad i Japan och föreslog att man skulle komplettera med ett utomhusbad om 50 meter. Men då blev det debatt. Bygga bad i Ronneby? Vi har ju badplatser på Ekenäs, Karön och Saxemara. Ni är inte kloka som slösar med pengar på detta. Så lät det i stadsfullmäktige och även ute på stan. Men ett bad blev det, även om det nu är rivet och skall ersättas av ett nytt och helt annorlunda.
En dag kom det en man in på redaktionen och ville tala med mig. Vad han hade på hjärtat visste jag naturligtvis inte.
Vi slog oss ner och han ville tala om branden. Eftersom det hela nu är preskriberat, kan jag berätta det, även om han senare bad mig att inte publicera det.
Han berättade att han hade alkoholproblem.
– Min far och jag satt hemma. Han hävdade att Brunnshotellet inte kunde brinna med de brandsläckningsanordningar som fanns där. Jag hävdade motsatsen. Jag gick ut tog en bensindunk. Gick ut till Brunnen slog på lite av bensinen och resultatet vet vi. Det blev en jättebrasa med en gång och jag gömde mig i buskarna i parken och hörde och såg brandbilarna. När de var där smög jag mig hem.
Det var hans historia. Om den var sann vet jag inte, eftersom han tog tillbaka det sedan. Helt otrolig låter den inte.
När jag själv sedan såg ruinerna dagen efter, då man kunde närma sig brandplatsen, kom minnena av den brunna anläggningen.
De stora konferenser som hållits där och som man bevakade. Centerpartiet med dåvarande partiledaren Gunnar Hedlund och alla delegater från hela landet.
Bland de stora årliga konferenserna var Sydkustfiskarenas kongresser där det kunde gå hett till och där man inte sparade på krutet mot de statliga myndigheterna. De fick sina fiskar varma.
År 1960 blev ett dött år i Ronneby. Få turister kom hit och taxi klagade på att de fick mindre med resor, men det skulle bli bättre.
Nya Ronneby Brunn kom och med den dess nye direktör Arne Israelsson som blivit utsedd ett par dagar innan branden av Reso, som då arrenderade hotellet. Arne Israelsson fick fart på det hela snabbt. Det blev omskrivet i rikspressen och dit kom våra främsta artister och svarade för underhållningen.
Arne Israelsson var helt otrolig med att skapa kontakter. Stora konferenser på nationell och internationell nivå förlades hit. Egentligen tror jag inte att vi förstått hur stor tillgång Arne Israelsson var. Om man sade att man var från Ronneby, kom ofta repliken Ronneby Brunn.
Visst hade det varit en kulturskatt att bevara den gamla träbyggnaden, men den var otroligt arbetsam, för köks- och serveringspersonal, när konferenssalens gäster i andra våningen skulle serveras. Då var det lättare med vanliga gäster. Alla ville ha fönsterbord i verandadelen.
I dag, 50 år senare, är nya Ronneby Brunn en välkänd hotellanläggning och också en stor arbetsplats.
...?En dag kom en man till redaktionen. Han sa: ”Jag tog en bensindunk, gick ut till Brunnen, slog på lite av bensinen och resultatet vet vi”?...
BLT-journalisten Stig Martinsson