I vintras passerade den norska bruttonationalprodukten den svenska, trots att landet bara har hälften så många invånare. Förklaringen är naturligtvis oljeintäkterna som nu strömmat in i landet i 40 år.

Journalisten och författaren Simen Sætre menar att oljerikedomen är negativ för arbetsmoralen, maktförhållandena i samhället och på sikt hela den norska ekonomin. I sin bok ”Petromania” pekar han på en rad obehagliga likheter mellan Norge och andra oljeländer, inte minst i Mellanöstern.

”Norge var ett hyfsat industrialiserat land och hade utvecklade institutioner när vi hittade oljan och det var tur. I mer outvecklade länder har oljeintäkterna fått allvarligare konsekvenser.”

Men du hävdar att det ändå finns stora likheter?

”Ett typexempel är hur utrikespolitiska intressen formas av oljerikedom vilket leder till stängda gränser och ett mer asocialt beteende. Ett rikt land riskerar att bli bidragsgivare i globala samarbeten och här är väl Norges nej till EU typiskt exempel. Ett annat exempel är hur politiker i oljeländer alltid frestas till att sätta sprätt på oljerikedomen och bjuda över varandra i löften till väljarna för att bli valda. Det blir en kortsiktighet som vi också tydligt ser i Norge.”

Norska oljefonden Statens Pensjonsfond Utland investerar ju bara i utländska aktier, det är väl ett smart sätt att undvika ett överdrivet spenderande och inflation i Norge?

”Det finns starka politiska krafter som vill använda oljepengar på annat sätt och väljarna är snabba att ropa efter oljefonden så fort det blir problem. Om vägarna är dåliga, det behövs mer sjukhus eller tågen inte kommer i tid ropas det efter oljepengar så det är klart att politiker känner press.”

I din bok skriver du att oljan har gjort norrmännen bekväma?

”Norska folket har fått ett helt annat förhållande till arbete. De vill ha längre ledighet, jobba färre arbetstimmar, komma senare in i arbetslivet och pensionera sig tidigare. Jämfört med före oljan jobbar vi nästan 25 procent mindre i dag. Norrmännen är också mest sjukskrivna i hela Europa. Den rika staten ger en trygghet som många lutar sig mot. Ett extremt exempel är Kuwait där medborgarna arbetar produktivt 8 minuter per dag! Landet lever i stället på gästarbetare, till exempel filippinier, som tar de jobb som kuwaitierna inte vill ha. Samma trend har vi sett i Norge det senaste decenniet.”

Du tänker på alla svenskar som åker till Norge för att jobba inom bygg- och serviceyrken?

”Ja, men inte bara svenskar. Det finns också många från Polen, Tysklad och Litauen. Ungefär 9 procent av arbetsstyrkan är utländsk och därtill kommer mängder med illegala arbetare. De tar jobb som norrmän inte vill ha och hela branscher som städning och skördearbete i jordbruket överlåts numera till utlänningar. De blir ett slags tjänarklass medan norrmännen ägnar sig alltmer åt fritid.”

Finns det en politisk medvetenhet kring de negativa effekterna?

”Nej, det finns knappast någon samhällsdebatt. Det finns heller ingen vilja att titta på andra oljestater och dra lärdomar. Hela retoriken går i stället ut på att säga: Visst, de har bekymmer men Norge är ett helt annat land och vi har därför inget att lära.”

Så vi svenskar ska inte vara avundsjuka på oljerikedomarna i Norge?

”Det är klart att det är roligt att ha olja. Men dagen efter kommer baksmällan. Nu är ju oljeproduktionen på väg ner men inte heller kring detta finns någon politisk debatt. Många lever i förnekelse och vill inte tänka på vad som kommer att hända när oljebrunnarna sinar, trots att det är den stora frågan för nästa generation.”

”Sverige har en tradition av att utveckla innovationer och har en industri som hävdar sig i global konkurrens. Mänskligt kapital är bättre än att ha olja i marken.”

Simen Sætre

Arbete: Journalist på norska Morgenbladet.

Ålder: 36 år.

Aktuell: Med boken ”Petromania” som beskriver vad oljerikedom gör med ett lands maktförhållanden, mentalitet, politik och medmänskliga förhållanden.