STOCKHOLM (Direkt) Riksbanken väntas höja reporäntan med 0,25 procentenheter, till 0,5 procent, vid det penningpolitiska mötet den 30 juni, räntebeskedet lämnas den 1 juli. Och trots stor osäkerhet om tillväxtutsikterna väntas Riksbanken fortsätta att höja räntan till åtminstone 1,0 procent vid årsskiftet.

Det framgår av SME Direkts enkät bland 17 ekonomer där 15 räknar med en räntehöjning med 25 punkter nu, en tror att räntan höjs med 50 punkter medan en tror att Riksbanken väljer att lämna räntan oförändrad.

Ekonomernas prognos om reporäntan vid årsskiftet varierar mellan 0,75 och 1,25 procent, med en medianprognos på 1,25 procent och en genomsnittsprognos på 1,06 procent.

Utgångsläget är att i samband med räntemötet i april så var en tillräcklig majoritet i Riksbanksdirektionen redo att höja räntan den 30 juni med utgångspunkt från de prognoser som Riksbanken hade då.

Ny inkommande information pekar åt helt olika håll, men det framstår som klart att prognoserna från i april är helt utdaterade. Bland ekonomerna är dock bedömningen att starka utfallsdata för den svenska ekonomin den senaste tiden bör väga tyngre för Riksbankens räntebeslut på kort sikt än riskerna för en svagare utveckling framöver i spåren på effekterna av skuldkrisen.

"Jag tror inte att det är många som har några invändningar mot att de börjar höja räntan nu, framför allt mot bakgrund mot hur data har fallit ut... De behöver inte ta till några krystade argument för att höja räntan nu även om omvärldsbilden ser lite skakig ut", säger Stefan Mellin, analytiker på Danske Markets.

Fakta på bordet väger tyngre än ovissa osäkerhetsfaktorer, och fakta på bordet säger att den svenska ekonomin nu vände upp betydligt tidigare och starkare än vad som antogs i Riksbankens aprilprognoser. Enbart BNP-utfallet för det första kvartalet räcker för att ändra bilden av hur resursutnyttjandet har utvecklats.

Därtill har olika sentimentsindikatorer, KI-barometern och inköpschefsindex, fortsatt att öka starkt under andra kvartalet vilket stärker argumenten ytterligare för att Riksbanken måste justera upp BNP-prognosen för 2010 relativt kraftigt, från +2,2 procent i april.

Stefan Mellin tillägger att kronan samtidigt har varit svagare än vad Riksbanken räknade med, vilket ytterligare stärker argumenten för en tidig räntehöjning.

"Under andra kvartalet har TCW snittat på 131, att jämföra med Riksbankens prognos på 128,5. Det är cirka 2 procent svagare", säger Stefan Mellin, och tillägger att baserat på Riksbankens tidigare publicerade scenarier kan man säga att en 3 procent svagare krona motsvarar 0,25 procent på reporäntebanan.

"Även det är ett ganska tydligt argument. Allt utvecklas i riktning som ger stöd åt och till och med stärker bilden av att Riksbanken ska höja (den 30 juni). Det är nog möjligt att det blir fler än tre ledamöter som rösta för höjningen".

Med nya fakta på bordet behöver knappast direktionsledamöterna känna sig bundna av tidigare uttalanden om när räntan bör höjas. Med tanke på att nationalräkenskaperna nu visar att den svenska ekonomin började växa redan andra kvartalet 2009 kan kanske till och med Lars EO Svensson ha ändrat bedömning. Han förordade tidigare att räntan skulle lämnas oförändrad till och med fjärde kvartalet, men det baserades på att den svenska ekonomin var i recession till och med fjärde kvartalet 2009, och att tillväxten under första kvartalet skulle ha varit betydligt svagare än vad utfallet nu visade.

"Det är klart att om data kommer in annorlunda än prognosen så kan ju även hans bedömning ändras", säger Stefan Mellin.

Givet vad som nu är känt om den ekonomiska utvecklingen i Sverige, i relation till Riksbankens aprilprognos, ser vissa bedömare skäl att hävda att Riksbanken har hamnat efter kurvan i fråga om att höja räntan, och frågan är om det inte finns skäl att tro att Riksbanken till och med kommer att höja räntan med 50 punkter den 30 juni.

"Om man gör en sannolikhetsbedömning så är väl en 50-punktershöjning - även om det är osannolikt - kanske mindre osannolikt än att de inte skulle höja räntan i det här läget", säger Stefan Mellin.

"25 punkter är huvudspåret. Men samtidigt - om de ska höja räntan nu, och de är oroliga över de låga nivåerna, så har de ju möjlighet att slå till innan riskerna framöver möjligen besannas. (Riskerna) är ju framför allt en fråga för 2011, och då har man ju chansen att höja nu" och därmed bygga upp torrt krut för att motverka en eventuell nedgång nästa år, fortsätter Stefan Mellin.

Utsikterna på lite längre sikt är betydligt grumligare än de var i april, den Greklandsoro som länge legat och gnagt på marknaderna exploderade till en fullständig frossa i slutet av april/början av maj.

Kraftfulla åtgärder från EU/ECB/IMF har gjort att den värsta oron för eventuella statskonkurser, bankkrascher och ny djupfrysning av det finansiella systemet har avtagit. Men insikten om att många länder måste strama åt statsfinanserna snabbt innebär att det har tillkommit kraftiga nedåtrisker mot den globala konjunkturen framöver.

"Det är ju inte bara euroområdet som har en underskotts- och skuldproblematik hängande framför sig, det gäller ju i lika hög grad, eller till och med ännu högre grad, USA och England - och Japan. Ska alla de här länderna nu strama åt de kommande åren... så slår det ganska hårt på tillväxten", säger Stefan Mellin.

Danske Bank har gjort en kalkyl baserat på att alla stora underskottsländer stramar åt budgetarna med 1 procent per år de kommande sju åren, och Stefan Mellin konstaterar att konjunktureffekten skulle bli betydande.

"Sverige behöver ju inte göra någonting, men vi drabbas ju indirekt. Det drar bort åtminstone 1 procentenhet från tillväxten de närmaste åren."

I omvärlden blir BNP-effekten av samtida budgetbesparingar, enligt Danske Banks modell, större; för euroområdet och Storbritannien skulle det innebära omkring minus 2 procentenheter 2011 och 2012, och effekten blir nästan lika stor för USA. För den globala tillväxten skulle effekten kunna bli så stor som -2 procentenheter 2011 och -1 procent 2012, trots antaganden om en god utveckling i flera tillväxtländer.

Nu är det knappast troligt att USA kommer att inleda några besparingsåtgärder på kort sikt. Oro för att den amerikanska ekonomin redan är på väg att sakta in efter att lagercykeln har gått mot sitt slut talar snarare för att USA överväger förnyade stimulansåtgärder i takt med att de tidigare löper ut. Och USA är kanske ett av få länder som kan göra det, än så länge har oroliga investerare inte signalerat att man tänker sluta att placera pengar i amerikanska statspapper.

"De behöver kanske inte göra det (börja spara). (USA) har en stor skuld, men den finansieras fortfarande glatt och villigt - tills det spricker", säger Stefan Mellin.

Det gick också bra för Grekland att finansiera sina växande underskott under många år, tills investerarna plötsligt vände på klacken och helt stängde av kapitalkranarna. Vissa bedömare oroar sig för att det inte kan uteslutas att även USA kan drabbas av något liknande om landet inte kan uppvisa en plan för hur de ska gå mot uthålliga statsfinanser på medellång sikt

"Den oron är ju naturligtvis väldigt befogad, att det snart kan bli problem även för USA. Men man måste ju erkänna att hittills så har det gått bra."

Men även med de massiva stimulansåtgärderna, finanspolitiska såväl som penningpolitiska, som har stöttat USA så är det i första hand lageruppbyggnad som har legat bakom de förhållandevis starka BNP-utfallen de senaste kvartalen. Och när lagercykeln nu verkar gå mot sitt slut befarar många ekonomer att tillväxttakten växlar ner i linje med tillväxten i den slutliga efterfrågan, runt 1,5 procent uppräknat i årstakt. Det är inte tillräckligt för att få ner arbetslösheten, och därmed ökar risken för en ny nedgång.

Samtidigt varnar många bedömare för att tillväxten kan ha passerat toppen även i Kina, och risken för en krasch på fastighetsmarknaden gör av det inte går att utesluta en hårdlandning i den kinesiska ekonomin.

Alla dessa risker är svåra att bygga in i en prognos, men det finns goda skäl att räkna med att Riksbanken kommer att justera ned BNP-prognoserna för 2011-2012, från 3,7 respektive 3,1 procent i aprilprognosen.

En svagare tillväxt framöver är också ett skäl till att marknaden tror på mindre ränteökningar från Riksbanken på lite längre sikt än vad räntebanan från april pekade emot. Enligt SME Direkts prognos väntas reporäntan toppa på 3,5 procent under prognosperioden (tre år), att jämföra med 4 procent i Riksbankens aprilprognos.

Sett till prissättningen på marknaden är även 3,5 procents reporänta en väldigt hög prognos. Baserat på aktuell prissättning i FRA-kontrakten är det tveksamt om reporäntan ens når upp till 2,5 procent de kommande tre åren, men FRA-priserna kan spegla ett tryck på marknaden som inte helt speglar vad marknadsaktörer faktiskt tror om reporänteutvecklingen.

Mats Lind, analytiker på Öhmans, konstaterar att marknadsaktörer kan bedöma att riskerna för en svagare utveckling, och därmed lägre reporänta, väger tyngre än riskerna för en bättre utveckling. Därmed är man villig att betala en premie för att skydda sig mot nedsidan, vilket pressar ner räntenivåerna på FRA-kontrakten till lägre nivåer än vad som kan vara motiverat av förväntningarna om den faktiska ränteutvecklingen.

Korta svenska marknadsräntor har sannolikt också påverkats av den internationella utvecklingen, där prognoserna om räntehöjningar från de stora centralbankerna, Fed, ECB, och Bank of England, nu verkar ha skjutits upp på obestämd framtid.

ECB och Bank of Japan har redan beslutat nya penningpolitiska lättnader, via nya likviditetsinjektioner, de senaste veckorna, och Wall Street Journal har rapporterat om att även Federal Reserve har börjat föra diskussioner om vad de ska göra om den ekonomiska återhämtningen skulle visa sig bli svagare än väntat.

Men undantaget rena sedelpressar ser det inte ut att finnas mycket krut kvar i de penningpolitiska vapenförråden för att parera potentiellt negativa effekter av finanspolitiska åtstramningar, i vare sig USA, Europa eller Japan. Det gör att risken för att framför allt Europa kan få uppleva ett lika förlorat decennium som Japan gjorde på 1990-talet börjar bli obekvämt hög.

Kanske har världens ekonomiska beslutsfattare bränt av allt sitt krut på att försöka skapa uthållighet i en global tillväxt som var dopad av ohållbart kraftig kredittillväxt, och därmed obstruerat mot en välbehövlig sättning i konjunkturen som skulle skapa förutsättningar en mer långsiktigt uthållig utveckling.

"Den bästa medicinen nu kanske är en relativt framtung åtstramning. Även om det kostar i termer av tillväxt här och nu så är det kanske den bästa vägen mot att långsiktigt undvika en likviditetsfälla eller ett deflationsscenario som i Japan - att bita i det sura äpplet nu och ta ett par svåra år, för att få en positiv effekt på längre sikt", säger Stefan Mellin.

Men med all sannolikhet skulle det vara politiskt omöjligt att agera på ett sätt som aktivt skapar en recession så länge som finansmarknaderna inte helt stänger kranarna. Och om detta skulle ske blir sannolikt det politiska trycket på ECB att starta sedelpressarna massivt.

Deltagare: 4Cast, Action Economics, Almega, Citigroup, Danske Markets, DNB Nor, Erik Penser Bank, H&Q Bank, Handelsbanken, Jyske Bank, Nordea, RBS, SBAB, SEB, Swedbank, Sydbank, Öhman