Vintern väntas tina upp ovanligt fort i år och orsaka en vårflod större än på mycket länge. Även i Finanssverige talas det om en ovanligt stor och ljummen vårflod som ska skölja bort det gamla och utnötta. Och utvecklingen eldas på av en valrörelse som av allt att döma blir en rafflande tillställning.

När nu stämmosäsongen snart drar i gång väntas frågan om ledningarnas bonusar och andelen kvinnor i styrelsen bli några av de hetaste frågorna. Finansmarknadsminister Mats Odell har skramlat med vapnen inför Teliasoneras stämma. Anders Borgs funderingar om att slå samman AP-fonderna 1–4 ses av vissa som första steget i en hårdare linje för att framtvinga konkreta förändringar i bolagen. Vänner av ökad statlig inblandning har också pekat ut AP-fondernas etikråd som ett möjligt verktyg för att styra bolagen.

Det borde vara upplagt för en het stämmoperiod där AP-fondernas konkreta makt i bolagen ställs på sin spets.

”Jaså, tycker du det?”, säger Kerstin Hessius och klargör på ett enkelt sätt sin ståndpunkt i debatten om ökad samordning av de statliga pensionsfonderna.

”Vårt uppdrag är att förvalta svenska folkets pensionskapital och de frågor vi driver är direkt förknippade med detta. AP-fonderna ska inte bedriva politik, de ska säkra pensionstagarnas framtida inkomster.”

Kerstin Hessius förvaltar en fond med 206,5 miljarder svenska kronor i tillgångar. Drygt 37 miljarder av dessa utgörs av svenska aktier och 27 miljarder av dessa är aktier i noterade bolag. Men gör det automatiskt Tredje AP-fonden till en maktfaktor på börsen? Politiker, byråkrater, journalister och andra förståsigpåare verkar i alla fall tro det.

Svaret på frågan kan finnas i listan över Tredje AP-fondens innehav. Med 1,2 procent av rösterna i Swedbank, 0,57 procent i Teliasonera och 0,89 procent i Investor är handlingsutrymmet i frågorna hur bolagen styrs ytterst begränsat. Även i diskussionen om en högre andel kvinnor i börsbolagens styrelser företräder Kerstin Hessius en marginell spelare. Tredje AP-fondens representanter sitter med i sex svenska nomineringskommittéer: Bergvik skog, Arise Windpower, Bioinvent, Orexo, Alpcot Agri och Karolinska Development. Det är, med all respekt, inte de mest tongivande bolagen i Svenskt näringsliv.

”Jag kan tycka att debatten om ägarmakt i bolagen lätt blir ganska skev. De flesta ägarfrågor förflyter väldigt friktionsfritt. Det är inte mycket till konflikter som uppstår.”

Kerstin Hessius talar engagerat och prestigelöst om Tredje AP-fondens verksamhet när vi träffas på kontoret, beläget högst upp i Vasakronans nyrenoverade och klimatsmarta höghus mitt i centrala Stockholm. Hennes formuleringar är skönt befriade från finansklyschor och corporate bullshit. Men skenet bedrar. Kerstin Hessius aktar sig noga för att leverera utspel som kan förorsaka braskande rubriker. Men hon håller inte med om bilden av Tredje AP-fonden som en tandlös jätte som undviker konflikt.

”Vi är en finansiell investerare och indexförvaltar nästan hela vår aktieportfölj. Vi utövar vårt ägaransvar i huvudsak för att begränsa risken för att värden förstörs genom dålig styrning av bolagen. Vi är engagerade i att företagen ska ledas av bra styrelser, ha rörliga ersättningssystem som är kopplade till faktiska resultat, ha en relevant kapitalstruktur och att företagen bedriver en verksamhet som är långsiktigt hållbar.”

Det märks på Kerstin Hessius att hon är van vid att förklara Tredje AP-fondens syn på ersättningar, både i börsbolagen och i det egna fondbolaget. Det är inte första gången hon lägger ut orden i den infekterade frågan. När hon kom till Tredje AP-fonden 2004 var bonusprogrammen skrotade som ett direkt resultat av excesserna i bolag som Skandia och ABB. Men Kerstin Hessius återinförde bonusar till fondens kapitalförvaltare och analytiker. Delvis eftersom rörliga ersättningar är ett viktigt argument när det ska rekryteras kompetent personal från finansbranschen. Men också för att hon är övertygad om att ett korrekt konstruerat incitamentsprogram är till gagn för kapitalförvaltningen.

I dag har Tredje AP-fonden ett ersättningssystem där prestationen är direkt kopplad till mätbara ekonomiska resultat. Den utbetalade bonusen kan maximalt uppgå till två månadslöner. Däremot omfattas inte ledningen av något ersättningssystem. Kerstin Hessius och de övriga sex i ledningsgruppen har enbart fasta löner. Men så har det inte alltid varit. För resultatet 2007 fick Kerstin Hessius en så kallad gratifikation på 500 000 kronor, utöver sin fasta lön. Men efter häftiga reaktioner, där finansmarknadsminister Mats Odell tog styrelsens ordförande Claes de Nergaard i örat, valde Kerstin Hessius att betala tillbaka hela beloppet.

Hon menar att Tredje AP-fondens ersättningssystem är viktigt, men inte avgörande, för att rekrytera kompetent personal till kapitalförvaltningen.

”Jag kan inte erbjuda den högsta lönen, men jag kan erbjuda det intressantaste jobbet. Till skillnad från övriga finansbranschen behöver våra kapitalförvaltare inte lägga tid på att paketera eller marknadsföra sin produkt. Deras uppdrag är väldigt tydligt, de kan fokusera på att hantera risker och nå avkastning på det kapital de sätts att förvalta.”

Men hur pass aktivt måste AP-fondernas kapital egentligen förvaltas? Frågan aktualiserades senast av Anders Borg som i februari uttalades sig om AP-fondernas höga kostnader, både internt i form av förvaltare och administration och externt i form av arvoden till banker och fondförvaltare. Finansministern avslutade sin kritik med ett förslag som får den annars så diplomatiska Kerstin Hessius att ta bladet från munnen: svenska folkets pensionskapital skulle lika gärna kunna slås ihop och förvaltas genom en bred indexfond.

”Det gjorde mig förbannad. Den typen av uttalanden undergräver bara AP-fondernas förtroende. Den svåraste och mest betydelsefulla uppgiften är att bedöma hur kapitalet ska fördelas mellan olika tillgångar, hitta de bästa investeringarna och avgöra vilken total risk vi ska ha i portföljen vid olika tidpunkter. Det finns inget index som kan sköta den uppgiften och att dessutom hävda att vi har på tok för höga kostnader är att framställa oss som en samling plantor. Diskussionen om kostnadseffektivitet är viktig, men jag efterfrågar en mer välgrundad kritik från finansministern.”

Efter snart sex år på vd-stolen har Kerstin Hessius vant sig vid politiska utspel och svarta rubriker. Hon säger flera gånger under intervjun att man måste ha respekt för politikens villkor. Hon är inte särskilt rädd för klåfingriga politiker, men menar att svenska folket skulle ha mycket att vinna på en oberoende part mellan de ägaransvariga tjänstemännen på departementet och förvaltarna av pensionskapitalet.

”Jag tycker att det behövs en vakthund, en part vars uppgift är att bevaka pensionskapitalet så att det inte riskerar användas i politiska syften.”

Kerstin Therése Elisabet Magdalena Hessius föddes för 51 år sedan och växte upp i Stockholm. Bägge föräldrarna kom från enkla förhållanden men utbildade sig till jurister och gjorde karriärer på var sitt håll, pappan som advokat och mamman som rådman. Den unga Kerstin hade konstnärliga drömmar och tog studenten vid det klassiska humanistgymnasiet Södra Latin på Södermalm.

Ett tag var siktet inställt på filmens värld, men efter studier i filmvetenskap började hon på ekonomlinjen vid Stockholms universitet. Efter examen gick hon till en tjänst som utredare på Statskontoret. Åren 1989–1990 arbetade hon som journalist på saligen avsomnade Finanstidningen och fick på nära håll betrakta upptakten till den ekonomiska kris som innebar slutet för den svenska ekonomiska modellen.

”En lärdom jag dragit av alla ekonomiska nedgångar jag sett är att det är under högkonjunkturerna som de kritiska frågorna ska ställas. Ju längre en period med stark uppgång förflyter, desto större borde våra skyldigheter vara att förklara hur pengarna tjänats. Problemet är att god intjäning skapar ett för högt förtroende, det ställs alldeles för få kritiska frågor till dem som tjänar de stora pengarna.”

Kerstin Hessius borde veta vad hon talar om, hon har suttit på första parkett varje gång det flutit blod på Stureplan, för att använda Mats Qvibergs något dramatiska ordval. Vid tiden för IT-kraschen 2000 var hon vice Riksbankschef. Elfte september satt hon som vd för Stockholmsbörsen. Det senaste haveriet, som började med subprime och kulminerade med Lehman Brothers, betraktade hon från sin nuvarande position.

Även Tredje AP-fonden, med sin breda portfölj, drabbades hårt av kreditkrisen 2008. Från toppnoteringen 2007, där fondkapitalet uppgick till drygt 225 miljarder kronor, sjönk portföljen till 181 miljarder året därpå. På ett år försvann 43 miljarder i portföljen.

”Jag har varit väldigt självkritisk och brottats med varför jag fattade vissa beslut men missade andra. Vi borde bättre ha anpassat portföljen till den ökade risken i marknaden som uppstod redan i slutet av 2007. Samtidigt tycker jag att vi agerade rätt när vi valde att inte aggressivt sälja av aktier hösten 2008, när krisen var uppenbar för alla.”

Kersin Hessius poängterar att det som blir den utlösande faktorn i varje kris är när ingen längre vågar ta risk. Då trycker alla unisont på säljknappen och raset blir ett faktum. Det är först i nedförsbacken som ansvar börjar utkrävas, men då är det redan för sent. Kerstin Hessius sticker inte under stol med att hon i september 2008, när Lehman Brothers gick omkull, inte insåg hur illa ställt det var i den svenska banksektorn.

”Jag visste att det fanns problem i banksektorn, framför allt internationellt, men förstod inte hur dramatiskt dessa problem skulle sprida sig till den reala ekonomin.”

Annars är Kerstin Hessius inte den som oroar sig i onödan, det ligger liksom inte för henne. En inte obetydlig del i hennes uppdrag går ut på att analysera och hantera risker. Hon utstrålar säkerhet och integritet när hon lägger ut orden. Därmed inte sagt att hon förhåller sig passiv när marken under hennes AP-fond skälver. 2008 gick hon på överväxel och en stor del av den vakna tiden gick åt till att hämta information – allt från objektiv statistik till subjektiva ögonvittnen ute i verkligheten. I början av oktober 2008, drygt tre veckor efter Lehmankonkursen, var den annars så coola chefen för ”tredje apan” ordentligt oroad. Så bekymrad att hon skrev en debattartikel i SvD. Det var svårt att ta miste på vem som borde agera och vad som borde göras.

Utredare som samlar


Född: 1958.

Bor: Lägenhet på Östermalm, sommarhus i Stockholms skärgård.

Tjänar: 281 000 i månaden.

Familj: Maken Johan Hessius, advokat på Lindahl, de vuxna barnen David och Johanna.

Fritid: Har ett stort konstintresse och har under 20 år byggt upp en ordentlig samling med svensk nutida konst.

På nattygsbordet: ”Fem kvinnor som förändrade världen” av Ulla-Britta Ramklint.

Karriär: Utredare på Statskontoret 1984–1985, analytiker och byråsekreterare på Riksbanken 1985–1986, byrådirektör på Riksgäldens upplåningsavdelning 1986–1989, journalist på Finanstidningen 1989–1990, chefsekonom och sedan vd på Transferator 1990–1995, Nordenchef för Alfred Bergs räntehandel 1995–1997, vd för Östgöta Enskilda kapitalförvaltning 1998, vice vd Riksbanken 1999–2000, vd för Stockholmsbörsen 2001–2004, vd Tredje AP-fonden 2004-.

Kerstin Hessius nätverk

PENSIONSFOLKET

I förvaltningsfrågor bollar Kerstin Hessius gärna tankar med Gustaf Karner, vd för Länsförsäkringar Liv, Sarah McPhee på SPP och Sjunde AP-fondens vd Peter Norman som också är en gammal kompis. I de strategiska frågorna får hon brottas med Tredje AP-fondens styrelseordförande Claes de Nergaard, vd för Industrifonden, och styrelseproffset Lars Otterbeck, vice ordförande. Kontakterna med de andra AP-fondscheferna är också täta. Johan Magnusson, vd i Första, Eva Halvarsson, vd för Andra och Mats Andersson, vd för Fjärde, träffar Kerstin Hessius i Vasakronans styrelse. Ordförande i densamma är Lars Lundquist som svingar klubban i JM, och Intrum Justitia.

FINANSFOLKET

Kerstin Hessius har en lång karriär inom finansbranschen och är bekant med de flesta tolvtaggarna. Några doldisar i nätverket är Viveka Ekberg, vd för Pressens Pensionskassa, en gammal Alfred Bergare och god vän. En annan är Hans Fahlin, ny chef för kapitalförvaltningen på Andra AP-fonden. Marianne Nilsson, chef för Roburs ägarstyrning känner hon från Kollegiet för svensk bolagsstyrning. David Mindus, vd för Sagax, är en kollega från styrelsen i fastighetsbolaget Hemsö. Kerim Kaskal, vd för Brummerfonden Nektar, rekryterade Kerstin Hessius till Tredje AP-fonden 2005. En annan gammal kompis från nittiotalet är Nalini Bonnier, först kollega på Finanstidningen, sedan förvaltare på Tredje AP-fonden, som numera återfinns på Brummer & Partners. Jens Henriksson, tidigare statssekreterare hos Pär Nuder och direktör på IMF, numera rådgivare på Nasdaq OMX, är en kontakt från nittiotalskrisen.

RIKSBANKSFOLKET

Under sin tid i Riksbankens direktion lärde Kerstin Hessius känna de flesta cheferna i banken. Det är många gamla kolleger som har lämnat banken och återfinns på nya intressanta jobb. En annan riksbankskompis är Anders Vredin, i dag vd för SNS, tidigare chef för penningpolitiska avdelningen. Martin Andersson, generaldirektör på Finansinspektionen, är en gammal kollega från Riksbankens finansmarknadsavdelning. Hans Lindberg, statssekreterare under Anders Borg, känner hon både från Riksbanken och Tredje AP-fonden. Relationerna till f d Riksbankchefen numera ledamoten i EU:s revisionsrätt Lars Heikensten och nuvarande vice riksbankschefen Lars Nyberg är också goda.