De kemiska resultaten av proverna från de öländska älgarna som sköts vid höstens älgjakt är klara. Öland utmärker sig jämfört med de andra provtagningsområdena. Och det är inte i en positiv synvinkel. Nu vill Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) utveckla forskningsprojektet.

- Vi har precis skrivit forskningsansökningen i dagarna och hoppas kunna fortsätta med projektet. Om den beviljas kommer vi att arbeta likadant som vid förra älgjakten. Att vi på plats samlar in färskt material från de skjutna älgarna, säger projektledaren och statsveterinären Jonas Malmsten.
Han berättar att de nu har två huvudspår för att hitta orsaker till varför älgarna är sjuka. Dels förekomsten av den fästingburna bakterien anaplasma, dels att halten av mineraler och spårämnen är lägre i framförallt älgarna från Mörbylånga kommun. Spår som de alltså vill följa upp.
- Förekomsten av fästingfeber, anaplasmos, hos de öländska älgarna var 60 procent vid årets prover, vilket kan jämföras med tio procent förra året. På fastlandet, försöket omfattar även Småland, Västergötland och Sörmland, var förekomsten bara hälften så hög. Varför det är så här vet vi inte, men vill ta reda på, fortsätter Jonas Malmsten.
Forskarna på SVA har även en dialog med andra älgforskare som tittar på ekologiska och biologiska faktorer. Förhoppningsvis ska de involveras i samma projekt.

Om det nu är det här som är orsakerna till fortplantingsproblemen hos älgarna, vad kan man göra åt det?

- Det är det som är problemet. Det är svårt att bota vilda djur. Om det påverkar populationen kan vi gå in med speciellt förvaltningsåtgärder som att exempelvis begränsa jakten.
Hela projektet har sitt frö på Öland. De lokala jägarna märkte att det var problem med reproduktionen och tog kontakt med Sveriges veterinärmedicinska anstalt för cirka två år sedan.
- Det är häftigt att de är så intresserade. Det finns inte en enda död älg på Öland som vi inte känner till tack vare dem, säger Jonas Malmsten.